Jag är väldigt förtjust i pusseldeckare. De bjuder in mig som läsare att vara med och lösa bokens mysterium. Genialt och väldigt sympatiskt. Lucy Foley har jämförts med självaste deckardrottningen Agatha Christie när det gäller att bygga upp intrikata och spännande mordhistorier.

I Bröllopsfesten är vi inbjudna till ett glittrigt kändisbröllop mellan den skitsnygga skådisen Will Slater och hans tjusiga blivande fru Jules Keegan som driver ett framgångsrikt livsstilsmagasin. Bröllopet går av stapeln på en enslig ö utanför Irlands kust och redan där är det ju upplagt för intriger och spänning.

Boken utspelar sig bara under två dagar och den är spännande uppbyggd genom att den pendlar mellan bröllopskvällen och föregående dag. Och vartefter historien pågår glider de bägge tidsperspektiven närmare varandra på ett ödesdigert vis.

Brudgummen omges av sina marskalkar som uteslutande består av hans gamla klasskompisar från den tjusiga internatskolan de gick på. Bruden bekymrar sig för sin labila lillasyster som är hennes brudtärna. En del berättelser som behandlar många karaktärer kan vara röriga, men så är det inte här. Kapitlen heter till exempel ”OLIVIA Brudtärnan” och då berättas det ur hennes perspektiv. Det blir tydligt och jag får på ett smidigt sätt lära känna alla viktiga personer i boken.

Då vi befinner oss på en avlägsen ö där dessutom ett oväder är på väg gör ju att spänningen ökar. Dessutom visar det sig att här finns gott om hemligheter och dolda agendor. Trots detta ska ett bröllop genomföras. Det är intressant med bröllop. Ofta handlar det om en salig blandning av folk. Nära familj, släktingar, barndomsvänner och nyare vänner. Och inte nog med detta, det är två personers ovanstående som ska sammanföras. Även utan mord kan det vara en pärs…

Eftersom det här är en pusseldeckare planteras olika ledtrådar längs med vägen. Redan från början får vi reda på att någon har dödats, men vi vet inte vem förrän i slutet av historien. Det här är en historia full av överraskningar och oväntade vändningar. Åh, vad jag njuter av det. Att karaktärerna dessutom känns levande och komplexa ökar ju njutningen.