Utgiven | 1994 |
---|---|
ISBN | 0140436588 |
Sidor | 519 |
Först utgiven | 1819 |
Språk | engelska |
Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Ella Andrén har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval:
När man skriver recensioner professionellt får man sällan själv sätta rubriken till texten. Man bara håller tummarna för att det inte ska bli dumt. På dagensbok.com skriver vi däremot våra egna rubriker, och jag tror inget får en att känna sig fullt lika nöjd med en text som när man har fått till en riktigt smart, träffsäker och gärna lite rolig rubrik.
Anna Larssons om Ivanhoe, ”Släpp sargen, Pretty Boy”, hör till mina absoluta favoritrubriker på sajten. Den plockar ner en romantisk hjälte på en självironiskt, roligt sätt, delvis för att den också fångar den där märkliga förhoppningen vi ibland kan hysa om att en romankaraktär ska kunna ”välja om och välja rätt” nästa gång vi läser romanen. Eller ser filmen, som ju också är en viktig beståndsdel i den här texten.
Barn övar på det där konceptet när de vill höra samma saga om och om igen. Att en bok är någonting som alltid är densamma, samma ord och meningar, när man än slår upp pärmarna. Ändå kan vi lekfullt trotsa den logiken när vi riktigt engagerar oss i en berättelse, när karaktärerna blir verkliga för oss och vi sitter och hoppas på dem och deras valmöjligheter.
Då, om inte förr, låter vi kärleken trotsa förnuftet.
Varma hälsningar
/Ella, redaktionen
Det går inte att förneka att televisionens inträde har förändrat litteraturens villkor. Helt plötsligt kan våra hjältar få liv och stiga in i våra vardagsrum. Det här kan få oanade konsekvenser. Lika självklart som att Robin Hood är en gladlynt röd räv (för vissa kanske Kevin Costner, o hemska tanke) är Ivanhoe synonym med en bleksiktig Anthony Andrews i en färgglad men märkligt håglös TV-film från 1982. I denna kalkon figurerar en dumsnäll Lady Rowena med ögonbryn bröderna Gallagher hade varit stolta över, Sam Neill som den suktande tempelriddaren Brian de Bois-Gilbert och en ständigt bakfyllesvettig George Innes som Wamba, son av Witless (för övrigt historiens VERKLIGE hjälte).
För sådan är den svenska traditionen; varje jul visas historien om Wilfred av Ivanhoe och hans hjältedåd i Rickard Lejonhjärtas tjänst. Varje år ser vi tappre Wilfred vinna tornerspelet och bli skadad, Wamba modigt ta sin herres plats i fångenskap, Brian Gilbert offra livet för kärleks skull och Ivanhoe välja blonda töntiga Rowena med ögonbrynen framför coola, snygga Rebecka med välansade dito.
Lika besviken blir man varje gång. Kanske att i år, i år vågar han släppa sargen och välja rätt, kanske i år. Men förgäves. Hjälten väljer den blonda, så är det bara.
Men det är svårt att se Andrews med de plutiga läpparna som hårdför korsfarare. Andrews är en dandy, se bara Brideshead Revisited, där är han i sitt rätta element.
Förvånande nog är bokens Ivanhoe ännu träigare än filmens. Mest ligger han och är skadad, och deltar inte i handlingen. De hjältedåd han uträttar verkar mest ske av en slump, och av kampen för Rebecka blir det inget, eftersom Gilbert dör av brustet hjärta.
Hjältarna är istället Wamba men även svinaherden Gurth och naturligtvis Svarte Riddaren.
Som romantisk hjälteroman är Ivanhoe svåröverträffad. Scott verkar under en guldålder för engelsk litteratur och betraktas som skaparen av den moderna historiska romanen. Stoffet han spinner av är välkänt: Robin Hood och hans muntra män i Sherwoodskogen, Rickard Lejonhjärtas fångenskap efter korstågen och hans bror Johns förräderi, tempelriddarnas makt och korruptionen detta medförde samt förföljelsen av det judiska folket, en verklighet även under Sir Walters livstid.
På något sätt lyckas Scott få liv i de slitna legenderna, här liksom i Rob Roy, och han gör historien till sin egen. Det han har, tar han och formar till en vacker och odödlig saga om kärlek och hjältemod.
Publicerad: 2021-01-17 00:00 / Uppdaterad: 2021-01-16 18:07
Inga kommentarer ännu
Kommentera