Vad vore livet utan underhållning och förströelse som upplevs i grupp? Jag tänker närmast på sådan underhållning som sker på en scen framför en förväntansfull publik.

Innan tv:n blev vanlig i alla hem kunde lokala varietéer och kringresande tivolin skapa ett litet avbrott till vardagen. Ryktet om en föreställning spred sig med annonser på lyktstolpar och anslagstavlor. Ofta med djungeltrummans snabbhet och med repliker som: ”Har du hört att Cirkusen kommer till stan?” Sådant kunde väcka en sällsam lust. Att se en väns ögon glittra och höra hens entusiasm gjorde mig till ett lättfångat byte till skillnad mot hur jag idag distanserar mig framför skärmen när en reklamvinjett fladdrar förbi.

På 1950-talet var Brighton en plats dit familjer och par reste för en vecka eller ett veckoslut när man var ledig. Ute på träpiren fanns ett nöjesfält inklusive en scen där artister uppträdde. Detta är miljön för handlingen i boken Här är vi. Ett sällskap om två män och en kvinna uppträder med sång, humor och trollkonster. Männen lärde känna varandra i militärtjänsten och kvinnan blev rekryterad för att ge mer glamour åt scenuppträdandet. Glamour blir det på riktigt när hon tar på sig paljettbeströdda kläder med fjädrar som vajar när hon går eller gör en piruett.

Berättelsen är i övrigt inte särskilt utsmyckad och återges ur ett allvetande berättarperspektiv. En efterkrigsstämning råder och det vanligaste sättet att resa är med tåg. Mellan de tre personerna flödar både en vänskap och en sexuell attraktion. Dragningskraften mellan personerna anas mellan raderna och tyngdpunkten i skildringen ligger närmast på att beskriva hur stora konsekvenser de små, små ögonblicken kan få.

Exempel på sådana ögonblick är många i Graham Swifts roman. Ett är när en förälder lagts in på sjukhus. Hinner sonen fram för att ta ett sista farväl? Ett annat livsavgörande ögonblick kan vara några ord som vännen säger vid havet när föreställningen är slut. Men också ögonblicken på scenen får betydelse. Det är lätt att leva sig in i den njutning som scenframträdanden kan innebära – särskilt när publiken är i artistens hand.

Jag tycker om romanens lågmälda stil som ändå antyder hur innehållsrikt livet kan bli. En av personerna fylls starkt av ett ögonblick från året 1959 när vännerna jobbade i Brighton. Tankarna flyger som en färgstark båge genom tiden. Gestaltningen rymmer ett resonemang som vrider och vänder på frågan om dåtiden berikar nutiden eller vice versa. När jag slår igen boken och ser titeln på romanen Här är vi inser jag att här finns många fler bottnar än jag anade när startade läsningen.