Ni vet den där känslan när man inte kan lägga ifrån sig en bok? När man snabbt ser hur sidorna tar slut och inser att upplösningen måste komma snart för det är mindre än hundra sidor kvar… Det här är en sådan bok.

Där kräftorna sjunger tar oss med till träskmarken i en mindre ort utanför North Carolina vid namn Barkley Cove. Där lever träskfolket i skjul. Träskflickan, Kya, växer upp med flera syskon, mamma och pappa.

Mamman är kreativ, konstnärlig och varm. Pappan är våldsam och alkoholiserad.

Till slut driver pappans alkoholism bort alla i familjen och ensam kvar blir Kya, endast 7 år gammal.

Pappan har några bättre stunder där han och Kya faktiskt har en vettig relation men en dag försvinner även han och Kya är helt ensam kvar.

Tillit, mat och pengar är bristvaror och den lilla flicka kämpar sig fram men finner sin trygghet i träsket där hon blir ett med insekter, fåglar och andra djur.

Kya klarar sig genom att plocka musslor och sälja vid den lokala macken där hon också finner en vänskap med mackägaren Jumpin’ och hans fru Mabel. Maten – majsbröd, majsgrynsgröt, rovor, ögonbönor, saltad skinka, röd lök i olika former för in främmande smaker i berättelsen. Födan är dock ständigt torftigt och bristfällig.

Beskrivningar av miljöerna är väldigt kompletta och är bidrar till stor del till varför boken är så fångande. Det är som om man kan höra ljuden från träskets alla djur och närheten Kya har till dem.

Berättelsen för oss framåt och bakåt i tiden. Kya som barn, Kya som ung kvinna. Ständigt udda, utanför och en person som iakttar samhället på håll utan att vara en del av det.

Priset man får betala för att vara den udda är att man antagligen är den första som blickarna hamnar på när något händer som rubbar lugnet i samhället. Det är precis det som händer när traktens Casanova hittas död i träskmarken. Allt fokus riktats mot Kya, kan hon vara en mördare?

Det här är en bok jag slukade på två dagar. Handlingen är kompakt och lustfyllda med en lätt magisk touch. Den smått otroliga historien om Kya fångar mig och ger mig en skön värme inombords trots att det är mycket tragik, fattigdom och elände.

Boken handlar om gott och ont, fördomar, utanförskap och rasism. Men det finns en underton av värme och gemenskap som gör den till en perfekt bok till sommarens läsning i hängmattan.