På fredag delas Sveriges Radios litteraturpriset ut vid en gala som i år går av stapeln i Växjö. Fyra romaner, fem diktsamlingar och fem noveller är nominerade i respektive kategori. De fem novellerna är specialskrivna för radion och har utsetts av en jury. Därefter har lyssnarna fått rösta. Novellerna går att höra här på Sveriges […][...]

Två män. Far och son. Den ena gammal, den andre ung. Båda heter Donner och är skrivande, tänkande män. Fjorton brev från höst till vår. Fjorton långa texter om åldrande, döende, skrivande, barndom, manlighet, släktskap, läsning och ord, politik, tobaksrökning, utlandsvistelser, arbete och framtid. Boken börjar med ett brev på hösten 2017 där Rafael Donner […][...]

Det är 35 år sedan Joakim Pirinens seriealbum Socker-Conny såg dagens ljus och slog världen med häpnad. Som sig bör firas detta med ett fint jubileumsalbum med hårda pärmar, guldetikett och en massa intressant extramaterial. Omläsningen sker för min del med både igenkänning och på samma gång nya friska ögon. Som 20-nånting såg jag mängder […][...]

Zulejcha öppnar ögonen är Guzel Jachinas märkvärdiga debut. Det är en alldeles lagom utgåva som väger in på strax 500 och några sidor. Den gavs ut på ryska 2015 och Ersatz står för den svenska översättningen. Ljudmila Ulitskaja har uttryckt sin beundran för boken och bara det är en kvalitetsstämpel god som någon. Det råder […][...]

Omslaget till Mattias Kronstrands första diktsamling Det mesta är inte så viktigt gör mig glad. Det är snyggt och återhållsamt och det lovar mycket. Titeln är skriven med relief, vita bokstäver mot en precis lika vit bakgrund. Det ser så genomtänkt ut. Som om omslaget säger att vi ska luta oss lite närmre, titta noga, […][...]

Först trodde jag att Christoffer Carlssons nya bok hette ”Järntecken”. Jag hade aldrig hört ordet järtecken innan. I Wikipedia förklaras järtecken som ett varsel, förebud eller tecken på något. Alltså ett omen. Boken börjar i november 1994. Vi befinner oss i Marbäck i Halland. Ett hus brinner besinningslöst och därinne ligger någon som är död, […][...]

En eftermiddag finner jag mig försjunken i Skattkammarön igen, Robert Louis Stevensons piratklassiker från 1883. Det är mer än 40 år sedan sist, då pappa läste högt vid läggdags. Att göra omläsningar av barndomens favoriter i vuxen ålder är vådliga projekt. Omhuldade läsminnen är sköra, de trasas sönder så lätt. Magin som man kommer ihåg […][...]

Det är ingen hemlighet att jag är oerhört svag för Downton Abbey, och slukar därför med glädje allt skaparen Julian Fellowes kommer i närheten av. Vissa av Fellowes tidigare böcker (Belgravia) är litterära fullträffar, medan andra (Fint folk) inte sticker ut lika mycket, men ändå är trivsam underhållning. Svunna tider är ingetdera. Redan själva premissen […][...]

I Min sårbara kropp finns en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. En riktigt bra skildring av vänskap också. Liksom av kärleken till djur. Och ett återgivet samtal som är något alldeles särskilt. Ändå är det en bok som är knepig att rekommendera andra att läsa. Kombinationen av väldigt mycket ångest, väldigt mycket explicit sex […][...]

Adi förstår sig inte riktigt på sin omgivning. Det är lätt att en inte gör det när man är fem år gammal. Hennes pappa försöker styra familjen och se till att de inte avfaller från den goda vägen, mamma har fullt upp med nya syskonet som alltid är sjukt och storasyster Dina utforskar världen hennes […][...]