Det finns författare jag läser mer för deras språkvärld, än vad de kanske råkar ha för motiv med det de skriver. Så har det varit med Aase Bergs texter som jag läst i DN eller i någon antologi. Haggan är det första roman jag läser av henne, eller vad nu jag ska kalla denna bok. […][...]

Livet rann ur kroppen när benen inte längre bar, berättar Erling Kagge om sin mormor. Musklerna förlorade kraft, matsmältningssystemet fick besvär. Hjärtat och pulsen började slå med oregelbundna slag och lungorna tog inte upp lika mycket syre längre. En bok som handlar om att gå, skulle kunna fokusera enbart på de medicinska hälsosamma effekter som […][...]