Recension

: Saker vi skapar
Saker vi skapar Axel Brechensbauer
2019
Kartago
7/10

Människan och hennes prylar – en bildessä

Utgiven 2019
ISBN 9789175153162
Sidor 186

Om författaren

Axel Brechensbauer, född 1980, har studerat filosofi, konst och design i Stockholm, Sydney och Barcelona. Han är industridesigner, skulptör och serieskapare samt föreläser om teorin bakom design. Saker vi skapar är Axel Brechensbauers debutbok.

Sök efter boken

Saker vi skapar är en essä i åtta delar berättad i bild och pratbubblor på ett sätt som ligger nära den tecknade serien. Berättaren är en antropomorf figur som påminner om en tidig Musse Pigg eller Katten Felix.

Det är en riktig essä i bemärkelsen ett försök. Axel Brechensbauer trevar sig fram inom frågekomplexet saker – varför är de så viktiga för oss? Och han delar generöst med sig av sin resa genom funderingar och upptäckter.

Lika givmild är boken visuellt. Avocadogrönt, honungsmelongult, ljusgråblått och andra jordiga pastellfärger lockar ögat. Skarpa gränser mellan positiv och negativ yta lånar sig väl till ett starkt framåtdrivande berättande. Författaren-tecknaren rör sig fritt med mönster, form och symboler.

En av essäns utgångspunkter är Maslows berömda behovstrappa. Det är raskt konstaterat att många föremål finns till för att lösa människans mest grundläggande behov som värme och näring. Vi behöver kläder mot kyla, tak över huvudet när det regnar och flaskor för att förvara vatten. Men när de basala behoven är tillgodosedda fortsätter ändå människans skapande.

I slutändan är det kanske inte våra behov som ligger bakom vårt skapande utan sakernas egna behov.
Jag behöver nycklar, säger en nyckelring.
Jag behöver ett lås, säger en nyckel.
Jag behöver en dörr, säger ett lås.

Mycket snart blir orsakssambanden betydligt mer komplicerade. Högre upp på Maslowtrappan försöker vi tillfredsställa emotionella behov med saker. Och distansera oss från naturen.

Ibland när man går i skogen så hittar man en perfekt cirkel av svampar. Traditionellt kallas dom häxringar och anses vackra och speciella. Man kan anta att det är så för att cirkeln är i så stark kontrast till den kaotiska skogen runtomkring. Kanske stämmer det med vårt beteende också. Vi köper saker för att sticka ut från omgivningen. Kanske för att framhäva idén om jaget och visa att vi existerar.

Människan tillverkar vissa föremål, pengar och vapen exempelvis, för att få makt över andra. Axel Brechensbauer ägnar ett helt kapitel åt detta. Via svärd och rustningar letar han sig fram till den bestyckade drönaren och vidare till en framtidsspaning om föremål som ska göra det ännu lättare för makthavare att betvinga massorna. Kapitlet slutar med iakttagelsen att en värld av föremål i allt mindre grad behöver några människor.

Det här är en bok som bubblar över av kreativitet. Jag associerar till Alain de Botton när han är som bäst, som i essäsamlingarna om resande och arbete. Det är roligt att läsa Saker vi skapar och bildspråket inspirerar. Men allt är kanske inte lika lyckat. Kapitlet om hur människan får idéer och hur olika skapandeprocesser kan se ut är spretigt – minst sagt. Trots hänvisningar till filosofen René Descartes, industridesignern Raymond Loewy och forskning från tekniska universitet i Taiwan, får jag känslan att innehållet är godtyckligt. Frågan om hur människans skapande går till skulle kanske ha kunnat beskrivas på något helt annat sätt? Ja, naturligtvis. Axel Brechensbauer har gjort en högst personlig essä, ett synnerligen individuellt försök. Gott så. Läsaren får finna sig till rätta i den osäkerheten. Det gör man gärna då det visuella i sig är så oerhört stimulerande.

Här och där finns glapp som kan göra det svårt att hänga med. Långa hopp i argumentationen, känns det som. Jag frågar mig om det är en följd av att bild och text berättar tillsammans, vilket alltid är en svår konst? Eller beror det på att Axel Brechensbauer gapar över för mycket? Eller både och?

Oftast slutar resonemangen med att berättaren, vår gänglige katt-mus, slår ut med armarna och utbrister ”kanske”. Saker vi skapar är en debutbok. Jag längtar redan efter mer.

Mattias Lahti Davidsson

Publicerad: 2019-03-03 00:00 / Uppdaterad: 2019-03-02 07:33

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7653

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?