Sverige har på bara ett par decennier gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att ha en förmögenhetskoncentration som är bland de högsta i Europa. Kapitalinkomsterna har stigit markant, medan inkomsterna för vanliga löntagare inte alls hängt med. Stora delar av landets befolkning lämnas därhän, medan en liten elit kan åtnjuta allt högre offentliga bidrag för att anlita städhjälp eller liknande. Landet har gått från att prata om löntagarfonder till att bli ett lågskatteparadis för de förmögna. Vi har fler miljardärer än någonsin, samtidigt som det finns fler fattiga i landet än det har funnits på många decennier. Sverige har i dagsläget faktiskt fler dollarmiljardärer per capita än USA har (bara Schweiz kan stoltsera med fler).

I den här boken skildras hela den här utvecklingen av en mästare i sitt ämne. Göran Therborn har varit aktiv som forskare i sociologi i ett halvt sekel, och skrivit en lång rad viktiga forskningsverk i ämnet. Under senare år har han också varit delaktig i ett större forskningsprojekt om hur klassamhället utvecklats i Sverige under senare decennier. Den här boken är Therborns populärvetenskapliga sammanfattning av det projektet.

För trots allt tal om klassamhällets död, så visar data på precis motsatsen. Sammantaget ser man tydliga klasskillnader mellan arbetar-, medel- och överklass i allt från inkomster till livslängd. En del av dessa data redovisar Therborn i den här boken på ett enkelt och tydligt vis. De allra flesta svenskar äger inte så mycket tillgångar så att de kan leva på räntan av dem, utan är tvungna att lönearbeta för sitt uppehälle. Bara en liten elit, som mest ett par procent av befolkningen, tillhör den överhet som faktiskt kan leva på kapitalinkomster. Men har inte de rika förtjänat sina rikedomar genom att vara framgångsrika entreprenörer? Det här är en vanlig myt som återupprepas för att försvara allt större ojämlikhet. Men de allra flesta (65 procent i Therborns beräkningar) av landets miljardärer har faktiskt inte alls tjänat ihop sina miljarder, utan förvaltar bara ett arv de har fått. Bara en mindre grupp av dem har alltså gjort något själv för att tjäna ihop den förmögenhet de äger.

Therborn skriver också om varför utvecklingen har kunnat gå den här vägen, om de politiska förändringar som har skett, om förskjutningar i makt på arbetsmarknaden och många andra faktorer. Den här utvecklingen har lyckats vrida klockan tillbaka för alla de framsteg som gjordes mot ökad jämlikhet under 1900-talet. Ojämlikheten i Sverige är i samma storleksordning som den var omkring 1930-talet.

Det är en tung bok sett till det sakliga innehållet – men skriven på ett lättillgängligt vis. Det är också en oerhört viktig bok om vår samtid – och om vår framtid. Det borde vara obligatorisk läsning för alla samhällsintresserade.