Det är egentligen konstigt att det inte finns fler böcker om Birgit Nilsson men med tanke på hur bra hennes egen självbiografi La Nilsson är, vill det mycket till för att någon ska våga. En som vågar, men som i detta riktar sig till Birgit – och Bertil, maken som ständigt fanns där – i såväl förord som efterord, är Elisabeth Meyer-Topsøe. Som aspirerande sångerska kontaktade hon sin idol för att fråga om råd, vilket ledde till såväl vänskap som mentorskap. Och nu, kring det som skulle ha varit Birgit Nilssons hundraårsdag, den första biografin om Birgit Nilsson som ges ut på svenska, om än översatt från ett danskt manuskript.

Den första delen av boken är en traditionell biografi, kronologiskt upplagd från barndomen i den skånska myllan, över kamp med sånglärare i Stockholm, ut på scenen och småningom segertåget över världen. Där är det mesta bekant men ändå fascinerande läsning. Mer intressant är ändå det som handlar om slutet av karriären och som inte varit allmänt känt tidigare, som hur en tysk student visar sig sitta inne med några lösningar på vokala problem den sextioåriga sångerskan brottas med.

Den andra delen, även om de går i varandra, är skildringen av relationen mellan författaren och idolen, från konsertbesöken och det första, förhoppningsfulla brevet över en egen karriär till sången på begravningen. Kanhända är denna del ändå mest intressant för dem som har ett eget sångligt intresse, eller är lite mer än vanligt intresserade av Birgit Nilsson, men jag tycker att det är den som verkligen tillför något.

Jag har egentligen lite svårt för biografier där författaren tycks vilja låna glans av den de skriver om, men här känns det mer genuint hyllande. Det författaren bidrar med är främst att visa hur engagerad Birgit Nilsson var i allt hon tog sig an – om det var att studera in en roll, anordna en konsert eller vägleda en ung sångerska. Hon tyckte inte om ansvaret, men efter vissa förbehåll lade hon sig ändå i det mesta – sångteknik, repertoar, klädsel, behov av att banta…

Operorna som nämns beskrivs kortfattat så att även den som inte är så insatt får veta något om handlingen utan att det stör den som kan Birgit Nilssons repertoar som ett rinnande vatten. På samma sätt tecknas kortbiografier av en del av dirigenterna, regissörerna och sångarna hon arbetat med.

Tyvärr är det svårt att göra Birgit Nilsson rättvisa – hennes humor och slagfärdighet gör sig bättre direkt än citerad och återgiven. Det är funktionellt skrivet men blir ibland lite… torftigt, även om det personliga når långt.

Det finns också vissa brister i objektiviteten, eller en anad försvarsställning som det lätt kan bli när det handlar om vänbiografier. Kärleken och respekten är så stor att vissa saker förbigås eller behandlas oproportionerligt summariskt.

Boken innehåller en mängd bilder, där många publicerats tidigare i såväl La Nilsson som i Mina minnesbilder, en sorts fotografiska memoarer publicerade i slutet av Birgit Nilssons karriär, men det är kära återseenden, oftast en Birgit med ett smittande leende, som ändå leder till ett vemod över att jag aldrig hann se och höra henne ”på riktigt”, denna fantastiska sångerska som också tycks ha varit en fantastisk person.