Recension

: Tjejerna på Höjden
Tjejerna på Höjden Frida Malmgren
2017
Kartago
7/10

”Riktig vänskap är att ha synkat menscykeln”

Hoes before bros. Bros before hoes? Eller var det tvärtom? Sak samma.

I Frida Malmgrens Tjejerna på Höjden är det i alla fall tjejgänget som gäller. Snubbarna är klart utbytbara. Pojkvänner mest en störning av kompisdynamiken. Ett störigt femte hjul. Eller var det fjärde? Äsch, ni vet vad de menar.

Moa, Finkeln och Knutsson är twenty-somethings och delar lägenhet (tror jag). Eventuellt pluggar de. Inte för att man någonsin ser dem plugga i serien. Eller jobba. Deras liv består mest av fest och bakfylla, barhäng och lägenhetshäng, avbrutet av en och annan charter eller Finlandsfärja. Det är liksom ett ständigt pågående samtal, mestadels över glas, om vad som gör livet värt att leva. Vänskap. Sex. Fest. Gemensamma iakttagelser av andra.

Tjejerna på Höjden är full av små roligt formulerade vardagsiakttagelser och -analyser. Den är liksom trevligt sällskap och skapligt citerbar. Fast jag kan ju inte precis påstå att den berör mig.

Delvis kanske för att det där livet verkar en smula tomt. Kanske är jag helt enkelt lite för gammal. Delvis också för att de tre tjejerna som verkligen är centrum i sin egen värld liksom flyter ihop för mig. De levererar sina repliker, som är kul, men trots att jag läser om den flera gånger lär jag mig aldrig riktigt att skilja dem åt. En är brunett, en är blond och en rödblond, jo, men vilken är vilken? Är de olika, eller är själva poängen att de lever rätt mycket i symbios? Jag är inte säker.

Det underhåller för stunden att hänga med de här tre tjejerna. Kanske är det någon sorts feministiskt statement att de så uppenbart är sig själva nog? De sätter polarna främst. Fast det är väl inte superoriginellt i den här åldern? Är det jag som är desillusionerad?

Här och var får serien – som mestadels består av sidor med en, tre eller fyra rutor som lätt kunde (eller har?) publiceras separat – en viss politisk udd, som när en av tjejerna pratar om samförståndslagstiftning med tre snubbar, som först låter jätteskeptiska, vid en bardisk.

- En ny sexualbrottslag? Jaha, så nu krävs samtycke?! Behövs det typ ett kontrakt om man ska ligga då eller?!
- Nej.
- Vadå? Så det förväntas att jag som man ska kunna läsa av min partners signaler, och kommunicera för att ta reda på om hon vill ha sex eller?!
- Ja.

Konflikten uteblir. Istället utbrister de tre männen i ”Bra! Låter rimligt.”, ”Inga konstigheter.” och ”Skönt att inte längre ses som ett driftstyrt djur i lagens ögon.” Det är oväntat roligt och tankeväckande orealistiskt (?). Den typen av humor hade jag gärna läst mer av.

Ella Andrén

Publicerad: 2017-10-28 00:00 / Uppdaterad: 2017-10-27 08:30

Kategori: Recension | Recension: #7126

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?