Agnes Ravatns andra roman Fugletribunalet från 2013 är en mycket slukande berättelse som präglas av osäkerhet precis överallt.

Allis Hagtorn flyttar in och börjar arbeta hos främlingen Sigurd Bagge. Hon har flytt från en briserad skandal och sadlar nu om från tv-personlighet till hemhjälp och trädgårdsmästare. Med sig har hon sina tvära kast, sin svaga självkänsla och sitt oupphörliga tredje person-perspektiv. Han, en enstöring, behöver hjälp till dess att hans bortresta fru kommer hem. Till en början är han mycket innesluten i sig själv, men en nyckfullt tilltagande öppenhet avslöjar snart en tilltalande, ojämn och manipulerande person. Deras respektive erfarenheter har fört samman dem; vad som ska ske härnäst är höljt i dunkel. Hustruns hemkomst tycks bara bli mer och mer fjärran.

I själva texten är det inte alltid uppenbart vad som är dialog och inte. Den är skriven i jagform, och det är Allis som berättar – men utan anföringstecken eller motsvarande, bara radbyte efter radbyte. (Är det någon som säger något eller är det Allis som tänker? Och vem har sagt vad till vem?) Osäkerheten fortsätter även på genrenivån, för Ravatn leker med en tänkbar kioskromans beståndsdelar: ”han och hon”-situationen med en underdånig, spröd och suktande kvinna och en stor, mörk och fåordig man. Det blir oroväckande gulligt ibland – men man låter sig inte luras! Man blir lurad. Så vänder man på boken och ser det osvårt modellstudioaktiga författarfotot på baksidan. Inte ens det går att lita på, för såhär bra kan man ju inte skriva om man inte är svartvit och svår!

Sedan är det något med fåglarna. ”Fugletribunalet” betyder ”fågeltribunalen” eller ”fågeldomstolen”, och mycket riktigt: flera distinkta episoder involverar fåglar på olika sätt, både som offer och som utdelare av straff. Parallellt med berättelsen återkommer Allis till myten om Balder, den blinde gudasonen vars död föranleder Ragnarök. Detta berättar hon, pö om pö, för en fascinerad Sigurd. Mytologin och fågeltemat sväller snart i betydelse och möts mot slutet i ett episkt sammanbrott.

Fugletribunalet finns inte på svenska än, men med en ordbok nära till hands lär den vana läsaren ta sig igenom nynorskan – det på samma gång mycket främmande och familjära skriftspråk som används i Norge, jämte det mer utbredda bokmålet.