”Skattepolitik”, är det ett ord som får ditt hjärta att slå lite snabbare? Kanske. Kanske inte. Men kanske borde det det. Utan skatter ingen gemensam välfärd, ingen vård, skola, omsorg, kultur, grundforskning, infrastruktur.

Dessa gemensamma utgifter tycks ha fått stryka på foten på senare tid. Järnvägsnätet är dåligt underhållet. Vårdinrättningar läggs ner. I Sollefteå ges numera kurser i bilförlossning eftersom alltfler får 20- och 30-tals mil till närmsta BB. Vad är det som händer? Vart har pengarna tagit vägen?

Standarsvaret har väl blivit jobbskatteavdragen. Så här i deklarationstider kan vi tydligt se vad vi tjänat på såväl jobbskatteavdrag som RUT och ROT på blanketten – vilken enorm retorisk vinst för skattesänkarsidan! Vad skattepengarna går till är ju inte alls lika tydligt förklarat – och kanske tänka ”En stor slant för mig, men en liten slant för statskassan på det stora hela”.

Ändå är det långt ifrån bara jobbskatteavdrag som tärt på skatteinkomsterna de senaste decennierna. Retoriken talar kanske om arbetslinjen och att det ska löna sig att arbeta, men det är, att döma av Erik Sandbergs Jakten på den försvunna skatten, en sanning med modifikation.

Det verkligt fördelaktiga är att ha stora tillgångar, för det är skatterna på kapital och annan egendom som tagit de riktigt stora kliven nedåt. I Sverige har lobbyorganisationer som Skattebetalarnas förening etablerat bilden av Sverige som ett land med världens högsta skatteuttag (eller ”-tryck”), men den amerikanska skattesänkarlobbyn framhåller istället Sverige som ett föregångsland, ett av världens mest lönsamma länder att ha riktigt gott om pengar i.

För politikerna tycks det många gånger handla om en föreställning om att vi måste hänga med i detta ”race to the bottom”, om att svara på storföretag och kapitalägares ständiga hot om att flytta utomlands, men när Sandberg skärskådar detta har Sverige snarare gått i bräschen för sänkningarna. Ingen verkar helt enkelt ha faktakollat påtryckarorganisationernas påståenden.

Att högerpartierna står för den här politiken är kanske inte så konstigt, men Socialdemokraterna, ibland till och med Vänsterpartiet? Det är ett svek som borde få oss att baxna. Konstigt att inte S gått tillbaka väsentligen mer än de gjort. Kanske borde de till och med tillsätta någon form av sanningskommission och gå till botten med vad de egentligen haft för sig de senaste decennierna? Inte bara skattesänkningar, utan avregleringar, privatiseringar och utförsäljningar av allmännyttig egendom skulle behöva utvärderas.

Vill man fördjupa sig i just skattesänkningarna, och det borde man som sagt, har man riktigt god hjälp av Erik Sandberg. Även om året inte ens kommit halvvägs vågar jag mig på att utnämna Jakten på den försvunna skatten till årets förmodligen viktigaste bok. Den borde bli nästa års valrörelses viktigaste bok – hade jag resurserna skulle jag dela ut den till samtliga väljare. Vi lever trots allt i en demokrati, och det är hög tid att ta tillbaka kontrollen.