Recension

: Svarthunden
Svarthunden KG Johansson
2016
Affront
7/10

Ingen ljusning

Utgiven 2016
ISBN 9789187585470
Sidor 298

Om författaren

KG Johansson blev 2005 Sveriges första professor i rockmusik. Efter 2006 har han skrivit på heltid bland annat ungdomsböcker, skönlitteratur, filmmanus, operalibretti, översättningar och musikböcker.

Sök efter boken

Svarthunden av KG Johansson ger en känsla av att vara flera böcker i en. Missförstå mig rätt nu, allt sitter ihop alldeles utmärkt, det är bara så många olika teman. I Svarthunden finns mörka familjehemligheter, norrländskt svårmod, galenskap, besatthet, pubertetsgrubbel, mobbing, alkoholism, drömmar och mardrömmar, monster och kanske till och med djävulen själv.

Boken har två huvudberättelser, en om Erik som växer upp i Norrland i andra världskrigets skugga och en om Astrid som lever i samma by ett par generationer tidigare.

Erik får man följa från dagarna innan han börjar skolan och några år framåt. Han bor med sina föräldrar i ett hus i utkanten av byn, hans farfar sitter på stormavdelningen på det det närmast belägna mentalsjukhuset. När berättelsen startar gör familjen sig i ordning för det årliga sjukbesöket och Europa förbereder sig på det kommande världskriget.

Man får följa Erik och hans grubblerier genom åren. Hans familj har bott ganska isolerade och det är först i första klass han får ”vänner”, Arvid och Bengt. Vänskapen utvecklar sig inte på något vidare trevligt sätt, men fortsätter ändå genom åren. Folk försvinner spårlöst i byn och Erik tror han vet vem som orsakar det. För att undvika att avslöja för mycket så kommer jag inte att berätta mer om Eriks historia, men den är både spännande, mörk och ofta obehaglig.

Astrids historia börjar när hon är mycket liten, ett annorlunda och brådmoget barn som tycks förstå lika mycket som dom vuxna. Hon växer upp till att bli byns skönhet, men ratar alla friare. På byn börjar man tycka att hon är högfärdig, då, när alla trott att hon skulle sluta på glasberget dyker plötslig en främling upp på gården. Astrid och främlingen (Johan) faller handlöst för varandra. Astrid börjar planera för deras perfekta liv, de ska gifta sig och skaffa barn. Man kan som bekant inte veta vad som finns framför en. Något som nästan krossar Astrid sker och hon söker sig oftare och oftare till fel sida av skogen. Astrid blir mer och mer besatt av att få allt som hon hade planerat för sitt liv, hon gör ett par mindre kloka avtal med någon som nog inte vill henne väl. Återigen stoppar jag historien här för att inte sabotera för er när ni väl läser boken.

Jag har läst KG Johansson tidigare och tyckte redan då att han skrev ovanligt bra, i Svarthunden känns det som om han verkligen har hittat sin form. Mörkret och obehaget finns där både i underströmmar och ibland ovanligt explicit beskrivet. Han kan konsten att både bygga upp en stämning och att skapa obehagliga bilder. Som helhet är Svarthunden en gedigen skräckberättelse med drag från den moderna skräcklitteraturen, det finns inte många strimmor av ljus eller hopp under de nästan 300 sidorna.

Här och där dyker det upp ett par frågor och anakronismer (fanns det löpkoppel för hundar kring förra sekelskiftet? När man gårdsslaktade sina grisar på 40-talet, sköt man dem med älgstudsare då?). Men som helhet är boken medryckande och flyter på bra, att KG Johansson har skrivit flera böcker tidigare märks tydligt. Jag rekommenderar en genomläsning, dock inte i en stuga i skogen om ni inte har ovanligt bra nerver.

Joel Bergling

Publicerad: 2016-09-25 00:00 / Uppdaterad: 2016-09-25 11:06

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6690

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?