En frukt blir stulen.

Jakten börjar.

Ta fast tjuven.

Så lyder baksidestexten på Jakten och det är vad denna bilderbok handlar om. Nej, så enkelt är det inte. Författaren Sanna Borell vill problematisera vad en tjuv är. Är alla tjuvar onda, såsom det är i många barns (och även vuxnas) föreställningsvärld? Här utmanas verkligen både fördomar och schabloner.

Om en tittar på hur mammor framställs i bilderboksvärlden är det inte sällan på ett enkelspårigt, präktigt vis. Men barn behöver se andra slags mammor. Barn behöver böcker som inte har svar. Som inte serverar moralkakor och enkla lösningar. Barn behöver diskutera och fundera över samhällsstrukturer och olika familjebildningar.

I Jakten är det någon som jagas för att den stulit. Historien är rafflande berättad med tillrop och utropstecken. Det böljar och bänder och vi vet inte riktigt vem vi följer. Vem de peppande tillropen hystas ut till? Först tror jag att det är till jägarna som ska fånga den fräcka frukttjuven, men sedan vänder det.

Trots att boken rekommenderas från cirka två år är språket uppfriskande poetiskt och oförenklat. Det känns sunt. Även yngre barn behöver utmanas för att språkutvecklingen ska blomstra. Barn behöver få förundras och smaka på spännande ord.

Karaktärerna i berättelsen är fantasidjur. Lite uggla, lite räv, mycket gester, rörelse och spänst.

Jakten är en liten bok med stort innehåll. Det är en bok att läsa tillsammans många gånger och prata tillsammans kring. Det är en berättelse för yngre barn som även får den vuxna läsaren att reflektera.