Finland har under de senaste åren blivit jordmån för en mängd intressanta författare som skildrar människor som speglar sig i släktingarnas fel- och övertramp. Det kan vara en moder som kastar sin skugga över de vuxna döttrarna. Eller det kan vara konstnärspappan som måste leva ut sin relation med en älskarinna mitt framför ögonen på sin fru och dotter.

Alla tänker förstås på Sofi Oksanen, vars böcker översätts till en mängd språk och som också läses i många länder runtom i världen. Men nya namn har börjat dyka upp i spåren av storsäljaren Oksanen. Till dessa kan nämnas Tommi Kinnunen som fångar 100 år genom fyra individers ögon i romanen Där vägarna möts (finsk titel Neljäntienristeys; i direkt översättning ”Fyrvägskorsning”). Till gruppen författare hör också Tiina Laitila Kälvemark med Karkulahti som ännu inte översatts till svenska.

Nu kommer vi till författaren som avhandlas i den här recensionen: Riikka Pulkkinen. Hon har hittills blivit uppmärksammad såväl i Nederländerna, Tyskland och i de anglosaxiska länderna men också i Sverige. Det är Norstedts förlag som gett ut de tre romanerna Sanningen, Gränsen och Främlingar till den svenskspråkiga läsekretsen.

I Främlingar möter vi prästen Maria som i ett ögonblick lämnar allt hon byggt upp. Hon lämnar sitt arbete i församlingen, sin relation med mannen, sin egen historia och sin egen framtid. Det Maria varit med om i nutid påverkar henne så starkt att det enda som återstår är flykten. Hennes ekonomi tillåter henne att landa i ett New York, som ligger långt från de glamorösa kvarteren med högklackade skor där cocktailglasen klirrar bland välskräddade män. Hon hyr in sig hos en konstnärlig hyresvärdinna som ägnar sig åt dans. Dansen får plats även i Marias flyende tillvaro.

Det är en intellektuell Maria som söker svar på frågor hon ännu inte formulerat. Flyktvägen är något Maria också valt i sina unga år, nämligen i besattheten av att finna den rätta tron när hon så starkt behövde ett rättesnöre. Vi får inblickar i ett ätstörningsbeteende som skildras mer fysiskt än jag någonsin upplevt tidigare. Och hör och häpna – Riikka Pulkkinen skildrar ångestfylld anorexi med humor? Det är så osannolikt att det helt enkelt måste läsas!

Tillbakablickarna gäller också hennes växande vänskap med flyktingfamiljen, där det ges utrymme för skildringar av en misstänksam församling och mobbning mot flyktingfamiljens lilla flicka. Det är ett nutida Finland som liknar mycket av det vi ser i Sverige, eller i övriga Europa. Marias flykt till New York har för övrigt sin grund i det som nyligen skett i hennes kamp mot intolerans i församlingen och i lokalsamhället där hon verkat som präst.

Riikka Pulkkinen väver nutid och tillbakablickar med olika gestaltningar. Det kanske gör en ovan läsare lite osäker? Vill läsaren ha en kronologisk berättelse, måste en liten varningsetikett fästas på Främlingar. Det vore dessvärre mycket synd att missa tillfället att läsa romanen av det skälet. Språket är långt ifrån tillkrånglat och det finns många scener att känna igen sig i för den som är intresserad av nutidssamhället och de hinder som möter en människa som vill ”göra gott”. Hindren finns såväl i det egna intellektet, beteendemönster, som i utomliggande samhällskrafter. Nyckeln till läsupplevelsen är också de många sinnliga beskrivningarna i mötet med dans. Och mat!