Det är bara ett pass kvar. Sen är det semester, och Amanda slipper jobba natt på bårhuset med sin obehaglige kollega Bosse. Bara ett pass kvar… Varför måste då allt kännas så underligt just inatt?
Caroline är mobbad i skolan. Men hemma på datorn finns Per, som lyssnar på det hon har att säga. Eller skriva; de har ju inte träffats i verkligheten än. Hon har inte ens sett honom på webcamen. Även om hon visat sig själv… Hon vet att det är dumt. Men det kittlar ju så spännande.
Brittisk-svenske Douglas Foley är främst känd för sin serie om elvaårige Habib, som älskats och lästs av mången skolungdom, och även har filmatiserats för SVT. Böckerna cirkulerar kring utanförskap, att vara invandrare boende i den svenska förorten. I den här novellsamlingen vänder sig Foley till en lite äldre publik, men rör sig fortfarande i det lättillgängligt snabblästa. Jag läser glatt story efter story och förundras över hur jag aldrig kan förutsäga vad som ska hända utan jämt blir förvånad.
Ibland är det läskigt. Ibland gränsar det till det övernaturliga. Men alltid med en högst mänsklig, allmängiltig grund att stå på. Visst är det lite ojämnt, en del kunde plockats bort till förmån för andra. Och vissa hade jag önskat var längre; där har jag precis lärt känna karaktärerna när det abrupt tar slut. Jag tycker inte heller att utdrag ur längre texter lämpar sig i en novellsamling. Synd också på den lätt bristande korren, där ger jag Lava förlag bakläxa.
Men flera av berättelserna kommer att stanna kvar i mig långt efteråt, för sin finstämdhet eller för sitt chockartade utförande. Och för en skoltrött femtonåring tror jag det är ett alldeles perfekt format. Det är texter som uppmuntrar till läsning, ja kanske även till att skriva själv.
Publicerad: 2016-03-30 00:00 / Uppdaterad: 2016-03-28 20:42
Inga kommentarer ännu
Kommentera