Recension

: Joys erotiska lista
Joys erotiska lista: berättelser ur verkligheten Joy Svensson
2015
Melker förlag
6/10

Sexuell önskelista 1

Utgiven 2015
ISBN 9789176151532
Sidor 193

Om författaren

Joy & Joel Svensson är ett erfaret swingerspar. Med Våga flyga (2013) skrev de den bok de själva hade velat läsa när de bestämde sig för att ge sig ut på sin sexuella upptäcktsfärd. I Joys erotiska lista och Joels erotiska lista delar de med sig vidare av sina erfarenheter av att leva i en öppen relation och testa nya sexuella situationer.

Sök efter boken

Iklädd rollen som kvinnlig sexreporter gav jag, Joy mig ut i verkligheten för att undersöka och utmana mina sexuella begär. Med mig på reportageresan hade jag en erotisk önskelista över sådant jag länge fantiserat om och velat uppleva. Boken är full av sanna berättelser om spännande, sexiga möten. Du får följa med när jag träffar en mycket ung man som söker en mogen kvinna för sexuell guidning, jag berättar om lustfyllt gruppsex med bisexuella män och en händelserik trekant med en transa. Du bjuds med till en sprutfest där jag njuter av att män blöter ner mig med sin sperma och får ta del av en av mina mest förborgade fantasier… Upplevelsen av så kallad fisting – något jag länge kände avsmak inför men har kommit att älska – har en speciell ställning i flera berättelser.

2013 kom paret Joy och Joel Svensson (pseudonymer) ut med boken Våga flyga: Vår väg till sexuell frihet, en sorts informationsbok om hur det kan se ut att leva i ett öppet förhållande, där du tillåter din partner att arrangera återkommande sexträffar med andra, och leva ut sina fantasier med eller utan dig med i bilden. Jag recenserade den och tyckte den var intressant. Inte minst uppskattade jag de små erotiska novellerna som blandade upp faktatexten, från faktiska möten, där läsaren gavs mer insyn i känslorna som pågår under tiden ett sådant möte sker. Jag fick då stifta bekantskap med paret och fick ett litet hum om deras böjelser och ”favoriter”. Här har planen varit att skriva varsin bok, där de var för sig utforskar fantasier de haft länge men inte tagit tag i. Såna som, skulle jag vilja påstå, de flesta av oss går omkring med. Det som utlevs får inte innefatta djur eller barn; i övrigt är det fritt fram.

Joy är frikostig med de känslor hon upplever under tiden. Som läsare fascineras jag över hur snabbt det kan pendla från det ena till det andra, när du försöker pejla av människor du ännu inte riktigt känner. Ofta stäms möten via forum på nätet (Darkside), och sedan fördjupas kontakten via telefonsamtal och sms eller mail. När parterna slutligen träffas i det där bokade hotellrummet eller var de nu bestämt sig för att vara, är de alltså hyfsat gröna inför varandra, vilket kan tyckas konstigt när de nu ska ha avancerat sex och bjuda till på både det ena och det andra sättet.

Men det positiva med ett utsvävande sexliv som det Joy och Joel lever är ju just all kommunikation, som både föregår en sexdejt och pågår under tiden. Det är en grej domarna i rättssalen helt har missat, när de köper de ”dominanta” herrarnas påståenden om att ”hon ville ju” och ”hon gillar sånt här”. Snarare borde vi i vaniljsexsammanhang (‘vanligt’ sex, för er som inte är vana vid termerna) lära oss att prata mer med varandra, för att slippa missförstånd.

Jag gillar också hur ambitionen här har varit att återge missarna. Det som brukar uteslutas ur vanliga erotiska noveller, där allt flyter på så övernaturligt fantastiskt utan bumps in the road. Det är bra. Och ändå är en stor invändning jag har faktiskt just det självbiografiska. Jag har svårt för det. Jag läser gärna om en kvinna som ger sig hän i gangbangs, älskar sperma i ansiktet och att ligga med män som är hälften så gammal som hon själv, det känns uppfriskande och då och då är det riktigt hett också. Men jag tror på att texter blir bättre om de får vara en blandning av fiktion och verklighet. Till exempel skapas då en distans mellan författaren och karaktären, som ofta är fruktbar. Och jag slipper den inte alltid så angenäma känslan av att jag är inne i en verklig persons sovrum och klampar.

Min invändning har också med språket att göra, som i både den här boken och i Joels lämnar en hel del att önska. I sexskildringar är det vanligt att sväva iväg, just när det hettar till börjar författaren svamla om spjut och blommor, känns det igen? Min teori är att vi gör detta för att vi 1. inte vågar vara ärliga och därför flyr bakom svulstiga ord, 2. har svårt att sätta oss in i hur det verkligen känns i dessa sköna ögonblick, eftersom en del av sex handlar om att koppla bort hjärnan och bara uppleva saker fysiskt, i nuet. Det vill säga sinnet blir poetiskt, och pennan rör sig därefter. Vissa ordval får mig helt enkelt att studsa ut ur texten och det blir iskallt i soffan där jag ligger. Vem fan lyssnar på Rod Stewart när de ska få till det? Men gud, jag vill inte veta! tänker jag. Och det är motsatsen till hur jag bör känna när jag är upphetsad.

”I den erotiska stunden var jag den tidslösa vällustiga varelse jag är”, nej! Nej, nej, nej! Inte bara att det heter ”tidlös”. Ordet ”vällustig”… gud, jag vrider mig! Tricket en författare önskar uppbåda när hen skriver en erotisk text, är ju att läsaren sätter in sig själv i skeendet. Personifierar sig, och därigenom börjar det rinna till eller hårdna. Språket ska glida lätt och obehindrat fram, men gärna också vara vackert. Och visst, ibland lyckas Joy få mig kåt. En sten vore jag väl annars. Och jag gillar att hänga med på hennes galna upptåg. Men jävlar vad det får plöjas igenom skit också.

Det kan förstås finnas många uppsåt med att skriva erotiska texter. Här är uppsåtet, skriver Joy, att ”väcka lust men också kritiska funderingar kring heteronormativitet och sexualmoral”. Och det vi som läsare får, är verkligen ett ifrågasättande av normen. Och även ett ifrågasättande av de fördomar som finns kring det som inte är norm. Hur resonerar transpersoner som blir kontaktade av Joy för att ställa upp i en trekant? Ja, inte finns det ett sätt att reagera på… Det handlar om psykologi. Om att människor är olika, och att ingen egentligen kan klassas in under begrepp som ”undergiven”, ”bisexuell” eller ”painslut”. Fack använder vi människor för att det blir lättare så, inte för att det avspeglar verkligheten. Vilket kan vara nog så viktigt att påminna sig om när det kommer till flirt och sexuella preferenser. Joy och Joel Svensson spränger den heteronormativa barriären, på så sätt att de skriver om ickemonogama förhållanden och sex som inte räknas som vanilj. Men en queerteoretiker skulle nog säga att det finns fler normer att spränga.

Slutligen måste jag ge en liten applåd till sexfantasin om hästen. Det är modigt att våga ha med den. Även om jag tror att många kvinnor någon gång fantiserat om att bli betäckt av en stor hingst eller annat djur, är det sällan man får chansen att läsa om det.

Lina Arvidsson

Publicerad: 2015-09-30 00:00 / Uppdaterad: 2015-09-29 11:14

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6280

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?