Kan litteratur vara god? En god bok? Så heter det ju. Och läser man till exempel kursplaner i svenska (det har bland andra litteraturvetarna Annette Årheim och Magnus Persson skrivit bra om), så tycks det inte vara någon hejd på litteraturens förmåga att göra oss till bättre människor. Jag tror ju att det ligger något […][...]

Inte särskilt många boktipsböcker är riktiga bladvändare. Av naturliga skäl. De har ju ingen intrig, består av en berättelse bara i en väldigt bred och luddig betydelse. Böcker som bara staplar titlar på varandra blir lätt ganska rabblande, och de som lyckas väva in tipsen i löpande text blir ofta svårare att överblicka och hitta […][...]

Fred Wilson heter en amerikansk konstnär som gör utställningar genom att använda museums befintliga samlingar på nya sätt. Han har till exempel ställt ut kopior av insamlade urbefolkningsskelett, men istället för avpersonifierade ”vetenskapliga” benämningar rubricerat dem ”Någons syster”, ”Någons pappa”. Han har placerat en spöstraffsställning för slavar bredvid snirkliga stolar med rubriken ”Möbelsnickeri 1820 – […][...]

1997 görs ett makabert fynd i källaren under ett sjukhus i Wien. Där finns ett låst utrymme fyllt med likdelar i formalin. Likdelarna kommer från närmare åttahundra barn som ”behandlades” på kliniken Spiegelgrund under andra världskriget. Den ”anatomiska samlingen” har inte minst spelat en viktig roll i en viss doktor Gross karriär. Att Gross själv […][...]

Vi och de. Européer och icke-européer. Svenskar och icke-svenskar. De 13 procenten och de 87 procenten. De 99 procenten och den enda. Homo och hetero. Acceptabla och icke acceptabla. Herrefolk och underkastade. Livsdugliga och icke livsdugliga. Centrum och periferi. Närande och tärande. Kvinnor och män och kanske något annat? Den här helgen samlar vi böcker […][...]

Vems är Sverige? Vad är Sverige? Det har levererats många tvärsäkra svar på de frågorna de senaste åren. Svar som handlar om enighet, likhet, gemensamma traditioner och värden som måste betraktas mer som en idé än som någon historisk realitet. Svar som utesluter. Svar som jag och många med mig har oerhört svårt att känna […][...]

Detta är inte en recension, det är en pitch, som man säger i det där förment världsfrånvända mediasverige där ingen någonsin ens sett ett köksbord. Jag har läst en bunt böcker om Sverigedemokraterna nu, och det börjar kännas smått poänglöst. I synnerhet så här kort efter valet. Det står liksom inget nytt i dem; allt […][...]

”Nyckeltexter 2010 – 2014” lyder underrubriken till antologin Rasismen i Sverige. Som en historieskrivning över år som inte ens är slut än. Ett valår dessutom, fast boken släpptes innan valet. Det känns ju till en början ganska knasigt. Och samtidigt. Samtidigt verkar 2010 faktiskt oerhört avlägset. Ett år som vi gick in i utan att […][...]

Det kan inte vara många seriealbum som bär stämpeln ”Cannes Film Festival Palme d’Or Winner”. Företrädesvis förstås för att det är just ett filmpris. Jag har faktiskt inte sett den guldpalmenbelönade filmen Blå är den varmaste färgen – än – men den bygger alltså på en grafisk roman av fransyskan Julie Maroh. Eftersom min franska […][...]

1933 reste Pär Lagerkvist genom Europa. Hans intryck av nazismens och fascismens framfart resulterade i Bödeln, en berättelse om människans förhållande till ondska gestaltat genom bödeln, en figur som genom historien både fruktas och hyllas. Romanen utspelar sig i två olika tidsperioder. Först befinner vi oss på ett medeltida värdshus där bödelns blotta närvaro fyller […][...]