Recension

: Handen på hjärtat
Handen på hjärtat Hilary Boyd
2014
Norstedts
2/10

Slentrianmässigt om kärlek

Utgiven 2014
ISBN 9789113055602
Sidor 353
Orginaltitel When you walked back into my life
Översättare Carla Wiberg
Först utgiven 2013

Om författaren

boyd_hilary_författarfoto
Foto: Liz McAuley
Hilary Boyd är verksam som journalist och författare, både inom det facklitterära och det skönlitterära fältet. Hon är dessutom utbildad sjuksköterska.

Sök efter boken

Handen på hjärtat är Hilary Boyds andra roman som översatts till svenska, efter uppmärksammade Torsdagarna i parken som skildrar kärlek i mogen ålder.

I Boyds Handen på hjärtat är intrigen centrerad kring huvudkaraktären Flora och hennes expojkvän Finn som efter tre år kommer tillbaka till London och ber Flora om en andra chans. När han lämnade Flora blev hon deprimerad, var tvungen att sluta arbeta som sjuksköterska och bor när romanen utspelar sig i sin systers källarvåning och arbetar som vårdbiträde åt en dement pensionär som heter Dorothea. Hon har precis fått vardagen att fungera igen när den före detta älskaren kommer tillbaka och kastar om hennes ordnade och ödmjukt organiserade tillvaro.

Tyvärr blir karaktärerna aldrig riktigt levande utan ter sig lika karikatyriska under romanens utveckling. De tillskrivs stereotypiska personlighetsegenskaper och utseenden som matchar deras respektive funktion i romanen perfekt. Samtliga personer i romanens galleri saknar ambivalens och den ”spretighet” som ofta bidrar till runda porträtt.

Vad sägs till exempel om Finn, den åtråvärda och passionerade älskaren som är bergsklättrare, älskar frihet, har grovhuggna drag och dessutom är impulsiv och svåråtkomlig? Eller Dominic, som är släkting till huvudkaraktärens vårdtagare och är kort, har oljig hy, ett inställsamt sätt och mest verkar vara intresserad av Dorotheas arv? Läkaren, som är lugn och försiktig, utstrålar trygghet och dessutom luktar nytvättat och friskt när man kommer nära? Storasystern, karriärkvinna ut i fingerspetsarna, med strama kostymer, kortklippt frisyr och ett kök i modern tappning med svarta marmorytor och oförmåga att relatera till sin bohemiska dotter?

Det är någonting med dessa liksom tillrättalagda karaktärsbeskrivningar som tråkar ut. Den enda karaktären som författaren lyckats skildra genuint är vårdtagaren Dorothea, den demenssjuka svaga tant som Flora arbetar hos. Detta är också den del av berättelsen som får mig att fortsätta läsa. Den triviala kärlekshistorien som är romanens kärna är förvisso föga originell, men intrigen som beskrivs i samband med Dorothea är spännande. Varför är tanten ledsen och rädd efter helgerna när helgsköterskan haft hand om henne? Varför hittar huvudkaraktären blåmärken på hennes kropp? Vad vill egentligen Dominic? Vad vet vi egentligen om Dorotea?

Utan att avslöja för mycket kan man konstatera att detta är en roman man läser för intrigens skull. Någon stilistisk finess återfinns inte. Om det är en svaghet i texten eller något som ändå inte behövs i den här sortens litteratur är givetvis upp till var och en att avgöra. Kärleksintrigen har berättats innan, otaliga gånger, men det är ju också detta som kanske är romanens syfte: att duplicera feel-good litteratur och kärlekstemat.

Christina Skagert

Publicerad: 2014-09-29 00:00 / Uppdaterad: 2014-09-28 13:42

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5846

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?