Jag har liksom huvudpersonen i Allt det jag sa till dig var sant också gått på skrivarkurs på folkhögskola. Den tiden är bland det bästa i mitt liv. Läsa, skriva och andas litteratur. Att få leva tätt intill orden dygnet runt är berikande, berusande och beroendeframkallande.

Bokens huvudperson anländer till den skånska myllan med tåg. Redan på perrongen får hon syn på honom. Han vars ansikte inte liknade något hon tidigare sett. Han vars uppmärksamhet ”… fick kläderna att sitta snett på kroppen och kinderna att blossa.” Han kallar sig Majakovskij och tar henne under sina vingar. Hon blir Lilja Brik, Majakovskijs musa. Förälskelsen som en krasch, uppslukande och totalitär. Skolan blir en skuggig fond till en kärleksaffär som snart visar sig vara destruktiv och farlig. Majakovskij-gestalten tar över hennes liv, styr hennes tillvaro på folkhögskolan. Ganska snart blir hon rädd, men att bryta sig loss visar sig vara riktigt svårt.

Allt det där jag sa till dig var sant innehåller två parallella historier. Dels den mellan henne och den psykopatiska unga mannen, men även en blomstrande, vänskapsberättelse mellan vår huvudperson och en skolkamrat. De hittar varandra genom sjörövarhistorier. De som är varandras rövande sjörövarkvinnor, Mary Read, havens skräck och Anne Bonny, piratdrottning och livräddare. Ibland tror jag att denna del av boken finns i huvudpersonens fantasi. Att den bara pågår i hennes huvud såsom ett försvar emot den trasiga kärlekshistorien. Det är en sådan mustig, orädd och okomplicerad vänskap som totalt saknar den psykopatiska, destruktiva unge mannen. Där har han inget tillträde.

Dock breder han ut sig över huvudpersonens liv såsom en kvävande, blöt filt. En filt som styr hennes liv, som tyglar henne trots att hon försöker fly. Att vara ung och kär kan vara underbart, men det kan också såsom här utvecklas till något riktigt farligt. Det blir extra läskigt när det som här blir ett maktspel som pågår i det dolda. En verklighet som är så overkligt ond att den jäser på kammaren, smyger på tå.

Jag hade önskat att bokens två frodiga historier hade flätat ihop sig tidigare. Att de hade stridit ihop för det tror jag hade vidgat berättelsen. Nu tar det alldeles för lång tid innan de möts. Historien trampar stundtals vatten, vår huvudperson lider på skolan, ensam och utan stöd. Totalt i klorna på en livsfarlig relation.