I Vardagsmakt instruerar retorikern Elaine Eksvärd läsaren i hur denne kan använda hennes tio strategier för att få mer makt i sin vardag. Den är indelad i tio underkategorier där bland annat auktoritetsmakt, social makt, utseendemakt och skrämselmakt ingår.

Detta är en populärvetenskaplig bok som använder sig av många och ofta givande exempelsituationer, både verkliga och fiktiva, som författaren sedan diskuterar sina maktbegrepp utifrån. Exemplen sträcker sig från personalens merförsäljning på Pressbyrån till politiska tal och är för det mesta både intressanta och roande.

Också de fiktiva situationer författaren ponerar hjälper den teoretiska diskussionen att luckras upp. Så här låter det till exempel i samband med en diskussion om utövande av auktoritetsmakt som etablerats på falska grunder, det vill säga att någon använder sin titel eller position för att hävda sig eller utöva makt:

Tänk dig att du hamnar på samma fest som en nobelpristagare i fysik och ni har en diskussion om Sverige. Du berättar att knäckebröd är hårt och knaprigt, men så säger nobelpristagaren: ’Det stämmer inte. Många tror det, men i själva verket är det mjukt, det bara uppfattas som hårt’. Hade du skrattat åt honom (…) [eller] undrat hur du kunnat missa det?

Eksvärds text är slående och underhållande på flera ställen. Den kartlägger makt på ett sätt som även helt oinsatta kan förstå och relatera till. På så vis är Vardagsmakt ett lyckat exempel på en populärvetenskaplig text.

Även om sättet texten förhåller sig till den makt den beskriver är någorlunda neutralt blir den problematisk ibland, särskilt kanske i vissa kapitel. I kapitlet om utseendemakt till exempel upprepas samma one-liners normativa uttryck som redan uttryckts och reproducerats på många, många mediala plattformer förutom i den här populärvetenskapliga boken. Vad som blir förvirrande är att författaren i samma kapitel förhåller sig kritiskt och analytiskt till de maktstrukturer hon kartlägger, och sedan uppmanar den som vill ha utseendemakt att ”vara lagom snygga” och ”borsta det som borstas kan”.

På det hela taget är texten överallt där den är genomskådande väl förankrad i vardagen och situationer som kan relateras till, vilket gör den intressant. Även en person som är kritiskt inställd till de råd om hur man tar makt som finns i boken kan uppskatta de mer kartläggande delarna av den.