Den här boken skulle kunna vara ganska bortkastad i händerna på någon som mig, som ägnar sisådär fem minuter per dag åt sin frisyr. Skulle kunna vara. Sanningen att säga var det mest nyfikenheten som fick mig att vilja bläddra i den, fast jag såklart tycker att vintagefrisyrer ofta är fantastiskt snygga. Jag ville mest veta hur de gjorde för att få till de där lockarna och snurrarna. Hur ohemult mycket tid tog det att fixa frisyren förr? Och hur var det nu egentligen med dom där limporna..? Historierna man hört om brödlimpor som håret virades runt för att få volym och som fick sitta kvar tills de möglade.

För hur fina frisyrerna än var förr, så var tillvägagångssätten inte alltid särskilt praktiska. Brända hårtestar, en hårbotten kladdig av bakpulver och ömmande av obekväma rullar var ofta en bieffekt som man fick räkna med. För att inte tala om alla rent livsfarliga sätt att försöka färga eller bleka håret på.

Och sanningen att säga har jag ännu inte testat att göra de där snurrarna själv. Men jag har helt klart blivit inspirerad. Grundtanken i boken är nämligen att använda färg och form från förr, men med moderna metoder. Enklare att genomföra, mindre skadliga för håret och hälsan, och betydligt mer väldoftande än möglande limpor.

”Både verktyg och hårprodukter har modifierats under årens gång och gör det möjligt att göra karriär, förverkliga sig själv, pyssla med ett hav av hobbier – och vara snygg i håret medan du gör det”, sägs det. Och sedan en liten glimt åt facebookare och instagrammare där ute: ”En tacksam utveckling i en värld då allt ska förevigas.”

Och det är faktiskt alla såna små utblickar mot samhället som gör den här boken till en riktigt bra sådan, trots att den handlar om något så till synes ytligt som just yta. För ytan är aldrig bara yta. Hur kvinnors roll i samhället påverkat modet, och tvärtom, går som en röd tråd genom hela boken och gör den till något mer än bara en charmig inspirations- och faktabok om frisyrhistoria. Från 20-talets bleka dekadens och androgynitet, manifesterad i charlestondansande, absinthdrickande flappers, till 30-talets verklighetsfrånvända glamour som flykt från lågkonjunkturen. Vilket så småningom utmynnade i 40-talets extrema sparsamhet då kjolarna blev kortare, blusarna snävare och frisyrerna fantasirikare – av ransoneringsekonomiska skäl. Och så vidare.

Plötsligt förstår jag mycket tydligare hur ekonomi och politik verkligen avspeglat sig genom tiderna i kläder, frisyrer och andra trender. Och gör så än idag. ”Idag har vi lyxen att ena dagen klä oss i 1960-talskläder och andra dagen i 1930-talsplagg. [...] Vi kan ha gördel på oss om vi gillar det eller kasta den all världens väg.”

Men kanske är det faktiskt så att den valfrihet som vi hyllar så högt inte är mycket mer än utslag av en trend, även den? För, ärligt talat, är det inte lite sorgset att bokens uttalade intention, att uppmana till att skapa något personligt och fritt utan pekpinnar, ändå utmynnar i en variant av samma inställning som den säger sig svära sig fri från? I och med denna enda mening: ”Vi lever i en tid där modet tillåter allt och därför kan vi använda dåtidens modeflugor för att skapa något alldeles eget.” Plötsligt faller hela poängen med att sorglöst välja och vraka sin egen stil, om det ändå är vad ”modet tillåter” som avgör ramarna.

Oavsett hur det nu ligger till med den personliga valfrihetens vara eller icke vara så är det här en rolig bok att bläddra i och inspireras av. Kul kuriosa blandat med konkreta praktiska tips kring tidstypiska frisyrer, smink och accessoarer från 1910-talet och framåt – som hur man själv enkelt syr en pillerburkshatt eller minibasker – gör den här boken till en liten explosion av färgglad inspiration, oumbärlig för dig som gillar vintage.