Böcker som inriktar sig på att inspirera till skrivande finns det många av och ofta är de ganska lika varandra; det brukar vara ungefär samma tips men formulerade på olika sätt. Men här är en handbok som faktiskt sticker av något, i och med att det enda kapitel som handlar om konkret skrivande är extremt […][...]

Anna Jörgensdotter fann inspirationen till sin bok om Ester Henning i Maud Nycanders dokumentärfilm Konstnärinnan på avd. 22. Drömmen om Ester följde henne när hon, som småbarnsmamma med mycket att göra och en brinnande lust att skriva, försökte hitta en balans mellan eget skapande och omvärldens begränsningar. Esters egna begränsningar var visserligen av annat slag: […][...]

På senare tid har det börjat dyka upp en hel del gammal folktro inom skräck- och fantastikgenren. Gammal folktro – med en modern twist. Skräck börjar bli en mer och mer rumsren genre att skriva inom och utbudet fortsätter öka. Troll, älvor och bäckahästar känns som uppfriskande inslag i den moderna och ofta urbana miljö […][...]

Bejublad på kultursidorna har den blivit, Rachel Kushners omfångsrika roman om konstvärlden i 70-talets New York. Och det är lätt att förstå varför. Kushner har öga för både detaljer och större sammanhang, hon har ett inkännande sätt att se människor och deras berättelser och hon har ett säreget sätt att förmedla det på, som ger […][...]

Bruno är en mycket livsglad liten hund. Så pass att han glömmer bort att han lovat att vara duktig när husse Harry är borta och lämnar honom ensam hemma i lägenheten en stund. ”Ja”, säger Bruno stolt när husse frågar. ”Jag ska vara duktig.” Men redan på nästa uppslag blir Bruno en smula fundersam. ”Hoppas […][...]

Det är något kittlande med böcker baserade på verkliga händelser. Även om de är aldrig så löst baserade och författarna på olika sätt försöker svära sig fria från sanningsanspråk så finns där hos läsaren oftast ändå en förhoppning att på något sätt nå fram till den riktiga händelsen, hur det verkligen var. Hur det såg […][...]

Det finns en textrad av Edgar Allan Poe som jag fäst mig vid. Den som lyder: ”And so, being young and dipped in folly, I fell in love with melancholy.” Och ungefär så är det med mig och den grekiska tragedin. Jag var en trulig tonåring när jag läste min första tragedi – det var […][...]

Den här boken skulle kunna vara ganska bortkastad i händerna på någon som mig, som ägnar sisådär fem minuter per dag åt sin frisyr. Skulle kunna vara. Sanningen att säga var det mest nyfikenheten som fick mig att vilja bläddra i den, fast jag såklart tycker att vintagefrisyrer ofta är fantastiskt snygga. Jag ville mest […][...]

Prologen till Andrea Lundgrens roman Glupahungern är en trolsk sagoskildring med ett bildspråk som skapar associationer till John Bauers målningar. Sammetslen mossa och grönklädda bumlingar, stilla, svart och bråddjupt tjärnvatten, omgivet av höga tallar som en skyddande mur. Och Trädet, det mytomspunna björnträdet, vars gigantiska rotsystem vidarebefordrar pulserande hjärtslag genom skogsmarkerna. Här skildras på ett […][...]

Året är 1994 och det är spelning på Galaxen i Umeå. Musikjournalisten Martin Carlsson beskriver efteråt i Expressen, med uppenbar förvåning, hur hälften av publiken just tycks ha börjat på lågstadiet och resten verkar vara i början av puberteten. Och när Refused drar igång sin spelning töms de andra scenerna snabbt på publik. ”Småttingarna” som […][...]