Det känns som om boken är det självklara mediet för de här bilderna. Man måste nämligen sitta ner och titta, noga. För där på gatorna i Bombay händer allt. Och i bilderna upptäcker man nya bilder och när man läst halva boken så är man helt utmattad av alla intryck. Och så är det nog […][...]

när jag talar om ljusgatan […] menar jag lampor som följer dig hem menar jag kroppen du blivit och är du är i sorg bunden vid andra kroppar den överordnades kropp ditt ljus som delas på mitten I Anna Mattssons nya diktsamling fungerar Ljusgatan som en metafor för inte bara befrielsen och lugnet, men också […][...]

Ett populärt ord på konstskolan jag studerat på i fler år än vad jag någonsin trott att CSN skulle ha råd med är ”mediespecificitet”. Alltså: vad är unikt för ett medium, och hur använder sig olika kulturproducenter sig av detta inom respektive fält? När jag läser Julia Thorells Fri kärlek tänker jag att det måste […][...]

Eftersom jag tycker att det är så himla jobbigt att prata om jobbiga saker face to face så gillar jag att läsa om det och känna igen mig och tröstas och få stöd på det sättet. I extra jobbiga situationer kastar jag mig över internetforum som fylls av liknande erfarenheter och sträckläser. I det ständigt […][...]

På våren 2011 mönstrade jag av i Auckland, Nya Zeeland. Samma dag kom fotografen Stefan F Lindberg ombord för att åka med båten ett tag och dokumentera livet till sjöss. Lindberg har besökt tiotalet båtar av olika typ och i olika fart, och jag har sett fram emot att se resultatet av hans arbete. Strax […][...]

Ett par år efter Tjernobyl-katastrofen medverkade en vän till mig, då åtta, nio år, i ett radioprogram som inleddes med ”den dagen kommer Lisa aldrig att glömma” och handlade om hur katastrofen påverkade oss i Sverige. Men eftersom katastrofens inverkan även i de mest nedsmutsade delarna av Sverige (vilket skall vara norra delen av Gästrikland) […][...]

Sara Gordan har skrivit en roman – som inte är en berättelse om skogen – en roman som är skriven av någon annan, nämligen huvudkaraktären Martin Andersson. Det är alltså den fiktiva mannen i titeln som har skrivit boken och också mannen i titeln som boken handlar om. Det är ett intressant grepp. Dessutom får […][...]

Det första som slår mig är baksidestexten där jag kan läsa om vilken avgörande betydelse Lorcas vänskap med Luis Buñuel och Salvador Dali hade när han skrev de två pjäserna Publiken (1930) och Så går fem år (1931). Vad som inte nämns här är hur filmmanuset Resa till månen (1929) fick de goda vännerna Buñuel […][...]

”DET FINNS ETT ALTERNATIV TILL ALLT” Så står det på baksidan av Karolina Bångs seriebok Alternativet. Och ja, så känns det, i alla fall lite grann, efter att jag läst boken. Det börjar som en humoristisk kritik av självhjälpsböcker, utifrån det faktum att de flesta sådana böcker bygger på en superheteronormativ livssyn – och tron […][...]

2013 är ännu inte slut förrän kraven börjar ramla in på att sammanfatta det. Vilka var årets tio bästa böcker? Bästa filmer? Viktigaste nyheterna? Är vi snabbare än någonsin på att stressa fram bokslut? För några år sedan kom tegelstenen Tusen svenska klassiker – närmare bestämt i början av hösten 2009. Jag kommer ihåg tidpunkten […][...]