Bengt Berg. Bengt. Värmländsk naturromantiker, förlagsredaktör, kultursnubbe, riksdagsledamot för vänsterpartiet och suppleant i Kulturutskottet. Allt detta talar egentligen emot att vara poet. Politiker och poet – brutal väsensskilt. Berg är skum. Men. Sympatisk. För han är känd för sin huvudprydnad och dikter som leker med det absurda, hans konstnärliga sinnen är riktade mot direkta, konkreta […][...]

När Agnes Hellströms Att vara utan att synas. Om riksinternaten Lundsberg, Sigtuna och Grenna kom ut i höstas hade Skolinspektionen precis stängt Lundsberg efter att två elever blivit brända med strykjärn i samband med årets nollning (eller ”battning” som tydligen internatbegreppet lyder). För några dagar såg det ut som att samhället till slut satt ner […][...]

Snart är det dags igen. Det orangea kuvertet kommer att dimpa ner i brevlådorna hos miljontals svenskar. En ständig källa till ångest och skuldkänslor hos det stora flertalet av mottagarna. Jag själv tillhör dem som gjorde ett aktivt val allra första gången och har sedan underlåtit att följa med i utvecklingen. Jag har till och […][...]

Mons Kallentoft har kommit till den andra fristående delen av en svit inspirerad av de fyra elementen. I den första, Vattenänglar, svämmade sidor och historia över av vatten, regn och kalla färger. Nu är Vindsjälar här och med den kommer sensommarstorm, vindar, luft och Linköping. Kriminalkommissarie Malin Fors dotter sommarjobbar på äldreboendet Keruben. Chefen för […][...]

Det är skrämmande hur snabbt jag utvecklade ett starkt beroende till den. Jag kom på mig själv med att plocka upp den och kolla min mail var och varannan minut, för att jag inte kunde stå emot drivkraften att stilla min nyfikenhet. Steg för steg tog mobiltelefonen kontroll över min tillvaro. Det var inte längre […][...]

Julen närmar sig med stormsteg, i lördags hade vi julklappstips för alla er som vill ge hårda böcker men inte vet riktigt vad. Läs redaktionens tips här! Veckan som kommer är full med överraskningar. Som ni kanske redan sett har vi gått ut hårt med två omtalade favoriter… Igår skrev Sara, en av våra nykomlingar, […][...]

En tegelsten på dryga 800 sidor; de tre första ett register över karaktärer att hålla ordning på. För en stund känns det som att jag eventuellt förväxlat sista delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ungdomstrilogi med en eller annan rysk klassiker. Den här gången har jag heller inte tagit mig tid att läsa […][...]

New York, nutid. Nick och Amy träffas på en fest i Brooklyn, går hem tillsammans och skiljs åt på morgonen. Av en slump möts de igen på gatan och det slutar med att de gifter sig. En vanlig historia som brukar utspela sig i slutet av en romantisk roman men här är det avklarat redan […][...]

Jag vill i allmänhet inte veta särskilt mycket om musiker. Vill kunna gilla musik utan att egentligen behöva förhålla mig till personerna, till hur mycket droger de tog, hur illa de behandlade sina flickvänner, hur mycket konstiga later och sönderslagna hotellrum – som gymnasieestet växte jag upp med killar som hade allt det där som […][...]

Bob Dylan och Björk är kanske inte två artister som är helt självklara att jämföra, men åtminstone två saker har de, som jag ser det, gemensamt. De har varit offentliga personer större delen av sina liv, men ändå lyckats behålla en air av integritet, för att inte säga undflyende. Vare sig personligen eller musikaliskt har […][...]