Mons Kallentoft har kommit till den andra fristående delen av en svit inspirerad av de fyra elementen. I den första, Vattenänglar, svämmade sidor och historia över av vatten, regn och kalla färger. Nu är Vindsjälar här och med den kommer sensommarstorm, vindar, luft och Linköping. Kriminalkommissarie Malin Fors dotter sommarjobbar på äldreboendet Keruben. Chefen för vårdbolaget heter Hans Morelia och tjänar enligt invånarna i staden sjukt mycket pengar. Han har obefintlig kontakt med vårdtagarna och svischar förbi i glansig kostym i korridorerna någon gång i bland.

På den privatiserade, kritiserade vårdinrättningen Keruben (lika med högt stående ängel) hittar Malin Fors dotter Tove den skröpliga Konrad Karlsson död en tidig morgon. Strypt av sladden till sin larmknapp. Vad som vid första anblicken verkar vara självmord utkristalliserar sig mer och mer som mord. När Malin Fors med team pratar med folk i hans omgivning visar sig Konrad Karlsson, trots sin skröplighet, vara en människa full av kämpaglöd och gnista. Misstankarna förstärks vid obduktionen. Men utredningen blir knepig. Ingenting tycks stämma. Motsägelserna hopar sig och förvirringen är stor.

Kallentoft har sagt att Vindsjälar är en prövning i empati. I mötet med gamla, sjuka får vi pröva vår medkänsla och inlevelseförmåga. Och just inlevelse är det som får mig att sugas in i historien. Personporträtten är finmejslade men samtidigt skarpa. Här görs inga parodier utan ömsintheten skymtar fram även när den på ytan giriga chefen Hans Morelia skildras. Hans kärlek till dottern Lova. Drömmarna om att dra sig tillbaka till värmen och ha all tid i världen för familjen. Vår hjälte Malin Fors har återigen kämpat sig igenom ett återfall i alkoholismen. I bokens början är hon avstängd och liksom radiostyrd. Sammanbitet ensam, även om hon har sin dotter Tove sommarboende hos sig. Aldrig har väl Kallentofts språk varit så luftigt poetiskt. Så svindlande, vindlande och vackert. Aldrig tidigare har Kallentoft-karaktärernas röster varit så mycket i jag-form, vilket bidar till närheten.

Vindsjälar handlar mycket om relationer. Relationen förälder – barn först och främst. Både den villkorslösa, men samtidigt kämpiga samt den där kärleken krampar eller rent av sinat. Och Malin Fors bror Stefan som ligger ensam, handikappad och vanskött på ett sjukhem i Hälsingland. Malins rädsla och ovilja att närma sig honom blir som ett sår mellan henne och dottern Tove. Kallentoft kopplar skickligt ihop historien om mord med samhällskritik. Här lyfts vårdbiträdens kamp, de gamlas röster kontra spariver och vinstintressen. Hur mycket är ett äldre människoliv värt i ett samhälle där sjukvården privatiserats och där pengar verkar viktigare än människovärde?

Summa summarum, det är så här en deckare ska vara. Mycket välskriven, lagom samhällskritisk och toppad med mord och spännande upplösning.