Unni Drougge är för mig för evigt förknippad med min ungdom. En ball, snygg och självständig kvinna som skrev punkigt och självutlämnande. Faktum är att jag inte läst något av henne sedan slutet av 90-talet. Nu hugger jag in på den tredje och avslutande boken om skvallerjournalisten Berit Hård. Sugs in i berättelsen redan efter […][...]

Det var en ovanligt trött bokmässa för min del, av någon anledning orkade jag inte med lika mycket som jag brukar. Men här kommer mina tio i topp, utan inbördes rangordning: foto: Carl-Michael Edenborg. 1. Möte med Carl-Michael Edenborg, redaktör för Vertigo. Jag har skrivit en erotisk roman som han har den goda smaken att […][...]

I samband med årets Pride-festival kom en nyutgåva av pseudonymen Heinz Hegers Männen med rosa triangel. Mannen vars berättelse den bygger på hette egentligen Josef Kohout, och den rosa triangeln är den symbol han som homosexuell tvingades bära under sex år i nazisternas koncentrationsläger. Det är en enkel och rak skildring av ett fruktansvärt system, […][...]

Vad säger en novell om ett författarskap? Väldigt lite förmodligen. Skräpliv är en novellantologi, och funkar bra som en nyfiken blick riktad mot rumänsk berättartradition. Novellerna är översatta av Jeana Jarlsbo och Anna Hedman – och det är imponerande hur översättarna lyckas lyfta författarnas språkliga egenart. Däremot jag har svårt att tro att samtliga noveller […][...]

I dokusåpornas tidevarv är det svårt att imponera. Men Leona får vara med när en helt ny serie tar sin början. Människor placeras på en öde ö, två läger bildas där de ”fattiga” tävlar om att komma till de ”rikas” by – de som har lyxhotellet och det fina livet. Avancerar du från den fattiga […][...]