Sista lördagen i juli 2009 besökte jag det ståtliga Blenheim Palace, som ligger en dryg mil nordväst om Oxford. Där befann jag mig snart stående i det sovrum på första våningen i vilket Winston Churchill föddes den 30 november 1874. Jag var omringad av suset från historien vingslag. Blenheim Palace var inte Winstons barndomshem, men […][...]

Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning. Kaffet är inget vidare, och den varma chokladdrycken är ännu sämre. Men mamma och jag upptäckte att om man trycker på knappen för »mocka« får man ett exempel på hur två inte särskilt goda saker kan förenas till någonting riktigt välsmakande. Grahamskexen är inte heller så […][...]

Inatt drömde jag mardrömmar om hur jag missade tåget och det fanns ingen möjlighet till nya biljetter. Alla tåg var fulla, inget hotell fanns att tillgå. Ett händelseförlopp som förmodligen inte skulle vara helt taget ur luften. För på torsdag smäller det! Årets största svenska tilldragelse inom bokvärlden, även om det de senare åren har […][...]

”Den manliga blicken” är ett väl etablerat begrepp inom olika former av kulturforskning. Det är (den vite, heterosexuelle, och så vidare) mannen som beskrivit världen och människorna, i synnerhet kvinnorna, i vetenskap, litteratur och film genom historien. Kvinnan har varit objektet, för blicken, för lusten, för alla möjliga känslor; mannen den som begär, iakttar, definierar. […][...]

Att gå skrivarkurs är numera bara ett av många sätt för författande människor att bli del i en skrivande gemenskap. Författarhandledning och gestaltningsövningar i all ära, men just den skrivande samvaron med andra, är en av de återkommande fördelarna människor i min närhet brukar ange när vi diskuterar skrivarkurser. Och jag är överens med dem. […][...]

Rumänien är tema för årets bokmässa i Göteborg. Samtida rumänsk litteratur Gästkrönikören Meropi Papagheorghe ger en översikt över vad som händer på den rumänska litteraturfronten just nu. Mircea Cărtărescu: Travesti Lidandets lagomhet ”Förr eller senare kommer Mircea Cărtărescu att få Nobelpriset. Och den framtida Peter Englund kommer att få stå inför TV-kamerorna och svara på […][...]

I centrum för Norman Maneas roman Lyan står en grupp intellektuella exilrumäner i USA. Eller nej, inte en grupp i den betydelsen att de delar tillvaro. Inte nu. Det som gör dem till en grupp, som tvingar dem att se sig som delar av samma sammanhang, är deras gemensamma förflutna. Deras gemensamma erfarenhet av att […][...]

Den heter Nostalgia, inte Nostalgi. Det är inte fråga om att det var lite lagom bättre förr, det är ordets ursprungliga betydelse, grekiskans ”hemvändandets smärta”, ett nästan patologiskt tillstånd av saknad. Odysseus som kämpar sig mot Ithaka, Alexanders trupper som gör myteri vid Ganges och vänder hem, en kvinna som ligger i sin yngre älskares […][...]

Länge hade bilden av rumänsk litteratur utomlands väldigt lite att göra med den litterära scenen i Rumänien, och en rad berömda exilförfattare skrev inte ens på rumänska. Det finns en lång tradition med rumänska författare från Ionesco, Eliade och Cioran till Marthe Bibesco, Ilarie Voronca och Panait Istrati och dagsaktuelle Dumitru Tsepeneag, som alla givit […][...]

Förr eller senare kommer Mircea Cărtărescu att få Nobelpriset. Och den framtida Peter Englund kommer att få stå inför TV-kamerorna och svara på de eviga frågorna – ”Varför hatar ni USA?”, ”Varför har ni valt en fullständigt okänd författare?” och ”Men är han inte väldigt svår och pretentiös?” Och sekreteraren kommer att skruva på sig […][...]