Veckobrevet är sent, liksom solen som idag värmde sommarlikt, vägrade anpassa sig till kalendern. Jag gick en promenad i Västra hamnen och såg på båtarna som låg där och guppade, hörde byggarbetarna ge varandra order, mötte en man som drog en resväska, allra längst ut på kajkanten för där lät hjulen minst. Vi är nu […][...]

Allt blev tyst. Jag tittade ut på det vita utanför fönstret. Alla orden hon sagt slog mig. Så många ord för ingenting, tänkte jag. Snön var vacker, kom tanken till mig. Allt vitt. Jag tänkte att jag kunde säga det. På försök. - Snön är vacker. Det sociala sa ingenting åt det. Hon sa i […][...]