Jakob kommer in i berättelsen som ett yrväder, men inte med ett höganäskrus i svångrem runt halsen, utan med en tidningsnotis i fickan, om att en rik kvinnlig arvtagare av den fina släkten Obertin söker efter en make. Jakob, som stavar sitt namn på tyskt vis med ett k, är inte berättelsens huvudperson utan den beslutsamme, målinriktade och även tyranniske fadern till berättarjaget Jacob, som kommer att lotsa läsaren genom en släktsaga som går via det trettioåriga krigets Tyskland till folkrepubliken Rumänien. I centrum för berättelsen står byn Triebswetter, ett tyskt nybyggarsamhälle på den rumänska landsbygden, som trots sin geografiska placering i ingenstans ändå hamnar mitt i historiens nålsöga.

Det som först man tänker på när man sätter sig ned med Catalin Dorians Florescus roman, ja innan man ens hunnit läsa de första sidorna om hur Jakob kommer in från ingenstans, är hur förhållandevis tunn i rent fysisk bemärkelse boken är gentemot den ambitiösa innehållsbeskrivningen. Storslagna släktkrönikor brukar ju lätt svälla ut till rejäla tegelstenar men här är formatet bara drygt trehundra sidor. Något som på intet sätt är negativt, utan här finns inga onödiga transportsträckor utan varje sida, ja varje enskild mening, har någonting som för berättelsen vidare.

Florescu är en utmärkt historieberättare som i sitt berättande inte bara lyckas återskapa en brokig historia som sträcker sig över flera sekler, utan gör det i ett upplägg som inte följer någon rak kronologi. Persongalleriet är rikt och faller aldrig in i schabloner utan varje enskild person har den kombination av gott och ont, rationalitet och känslomässighet som utgör grundämnena för en levande människa. Språket han använder för att bygga upp miljöbeskrivningarna är ytterst välbalanserat där han använder precis tillräckligt mycket skönlitterära omskrivningar för att man som läsare skall befinna sig på den vindpinade rumänska landsbygden, men utan att det är en uppvisning i briljanta metaforer

Möjligen är det inslaget av nybyggaranda, byn Triebswetter grundas av tyska nybyggare från Lothringen som med löfte om gratis mark från den tysk-romerske kejsaren för att befolka den ensliga landsändan, som får tankarna att gå till Vilhelm Mobergs Invandrar-svit. Eller kanske snarare mot en anarkistisk Moberg som lite huller om buller skulle återge de olika delarna utan någon hänsyn till den tidsmässiga kronologin. Och därtill addera några passager med Karl-Oskars förfäder (vilka rent av skulle kunna ha kämpat sida vid sida med Obertin-släktens grundare Caspar, som trots sin katolska tro ändå krigar på Gustaf II Adolfs sida i trettioåriga kriget). Det är uppbrott och nyskapande, rik blir fattig och fattig blir rik. Till skillnad från hos vår svenske gigant finns här också en mer påtaglig om än väldigt kärv humor som genomsyrar hela berättelsen.

Utanför de stora historiska skeendena är det främst ändå en berättelse om Jacob, hur han som fysiskt svag och hälsomässigt klen önskar få sin faders respekt. Hans strävan efter sin undfallande moders kärlek, hans förälskelse i den jämnåriga serbiska flickan Katica och att de enda som verkligen uppskattar honom är den hästälskande morfadern och Ramina, zigenerskan på kullen utanför byn, som en gång var hustru till den mäktige bulibasan Rigi men som nu lever själv, instängd i sitt hus med enbart sonen Salermo som sällskap. Jacobs hela liv har bokstavligt talat varit en kamp på liv och död, från födelsen på en gödselkärra till alla invecklade historiska turer som tyskättad schwabare i ett Rumänien som ena dagen är allierat med nazisterna för att nästa bli invaderat av ryssarna och förvandlas till en socialistisk folkrepublik. En kamp där man bara kan lita till sig själv och den egna förmågan att överleva.