Recension

: Landskap
Landskap Pär Thörn
2012
Förlaget Glas
1/10

En cynikers deprimerande landskap

Utgiven 2012
ISBN 9789174376555
Sidor 74

Om författaren

Pär Thörn, född 1977 i Uddevalla, är ljudkonstnär, performanceartist, avantgardistisk poet och absurdistisk prosaist. Sedan debuten 2002 har han gett ut ett tjugotal böcker och blivit översatt till bland annat danska och franska.

Sök efter boken

Per Thörns Landskap – Vad kan jag tillägga? Varsågod, här är vi! Här är bottenskrapet som markerar en vändzon inom den svenska minimalismen. Här kan ni läsa en deprimerande värld, ett landskap ur Thörns fantasi – som en inköpslista.

Gräs.
Kors.
Tänder.
Köttsår.
Buller.
Ljus.
Sekret.
Gräs.
Stig.
Gräs.

Här får läsaren även en obeskuren del av saklös survivalism, ett katastroffjanteri – Thörn ser ingenting annat än nedslag i en utopisk sörja. Cyniskt kontrollerad. Konsten är död, landskapet han gestaltar är alienerat uppifrån – som det sönderbombade Tyskland – 1945, efter den så kallade freden. Ingen luft att andas, ett dött landskap utan mänsklighet, offer, död, och träd – intressant som en inköpslista. Lika litterärt som när jag storhandlade senast.

Tegelmur.
Bröd.
Våldtäktsoffer.
Dimma.
Plåster.
Mina.
Tänder.

Varsågod, vi kanske förtjänar detta litterära brottsliga – jag har ingen aning om perspektiv eller om syftet. Förmodligen är det ett osmakligt skämt från ett annars mycket givande förlag – som klär detta usla till konst. Som inte är poesi – poesin föder tankar; detta är en skildring av hopplöshet – som en inköpslista.

En soppa som smakar skit, men som säkert har varit ett mycket roande försök – en kryddad liten poäng som smakar skitsnack. Men jag går inte på det här, Thörn – detta är inte osmakligt bra, inte skoj alls faktiskt. Om författaren menar på allvar att poesin är död – så löper det följaktligen inte konsekvent. Presentera det inte så … Pretentiöst. För detta har inte med poesi att göra – detta är inte poesi. En inköpslista som får läsaren att känna ångest, oro och skräck. Och det slutar inte, slutet indikerar fortsättning – varför denna överlägsna gestaltning? Klumpar ihop människan till att förkasta! Trams!

Jag älskar det pretentiösa. Det ska man inte vara rädd för. Bara saken att ge ut en bok är pretentiöst, hur mycket man än döljer bort ambitionen. Men det går faktiskt en gräns även för mig. Landskap är ett skamligt försök att slå läsaren på käften. Såhär räddar man inte poesin, detta cyniska dravel. Som en inköpslista. Utan att förklara ett jota.

Manskropp.
Gran.
Ohörbart ljud.
Tunga.
Ljud.
Motvind.
Krater.
Köttsår.
Explosion.
Manskropp.

Ingen kommentar, ingen inledning – inget syfte. Landskap är faktiskt det sämsta försök till poetisk gestaltning jag läst. Hur kommer det sig att detta kläs ut till konst? Är det inte bättre att faktiskt bry sig om läsaren? För det är outhärdligt att läsa något som benämns landskap, så manipulerat modernt och skit samma om poesin dör – här låter Thörn gravera in en inköpslista. Så, nu kan gravstenen sättas på plats. Inte för poesin, Thörn är inte alltför insatt. Men för den minimalism som just nu har visat sig fruktlös och uttömd.

Landskap – både förlag och författaren Pär Thörn borde faktiskt skämmas. Varför underskattar de oss? Klä meningslöshetens och hopplöshetens ångestlista – som poesi. Säkert kul för de överlägsna – men herregud vad detta skämtet skapar ångest.

Håkan Kristensson

Publicerad: 2013-09-13 00:00 / Uppdaterad: 2013-09-14 13:31

Kategori: Recension | Recension: #5384

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?