Det var en gång en gubbe som hette Marx och en gubbe som hette Engels. Och sen kom det en gubbe som hette Stalin och han var riktigt elak. Och innan dess fanns det en gubbe som hette Lenin och han var nog inte så elak, åtminstone inte lika elak som Stalin.

Och i vilket fall som helst behöver man faktiskt inte vara elak alls.

Räck upp handen om du hört det förut. Eller, du kan förmodligen inte räcka upp handen, för du har förmodligen redan somnat. Ja. Ungefär så spännande tycker jag också att det är med ännu en liten vänsterpamflett som vill understryka att stalinism inte är detsamma som kommunism.

Det är ju inte det att jag tycker han har fel, men jag har lite svårt att förstå varför Tariq Ali har skrivit den här boken. Alla vänstermänniskor har hört det till döddagar, ytterst få skulle ha särskilt mycket att invända, och ingen på högersidan kommer ändå att bry sig. Fråga Lars Ohly.

Det engelska originalet, The Idea of Communism, ingår i en hel bokserie med just namnet What was Communism som Ali är redaktör för. Kanske fyller den någon funktion där som jag inte riktigt kan genomskåda. Någon sorts väldigt grundläggande grundkurs? Fast för en grundkurs – eller alls – tycker jag egentligen att han är alldeles för dålig på att definiera sina centrala begrepp.

Själv fastnade jag för baksidestextens försäkran att Ali argumenterar för ”att det krävs någon form av socialism och global planering för att rädda jorden från utplundring och miljökris”. Tyvärr är den enda meningen ungefär så utvecklad som den argumentationen blir.

Däremot har han en styrka i att han ibland vidgar perspektiven. I Europa är kanske ”kommunism” och ”socialism” nästintill hopplösa begrepp, men ur exempelvis latinamerikansk synvinkel blir bilden en annan.

En utgångspunkt tar Ali i Marx (jaja, hegelianska) stadietänkande (jo, jag är medveten om att jag förenklar) med alla dess deterministiska varningsflaggor. Feodalismen övergick i kapitalism och den ska i sin tur övergå i kommunism. Det kan väl för all del vara en poäng att vi borde lacka ut på kapitalismen förr eller senare (fast oddsen är förmodligen större att den tar livet av oss först). I vilket fall understryker Ali att det förmodligen är för tidigt än att avgöra om Marx hade rätt eller fel. Övergången till kapitalism tog många hundra år och kantades av strider och bakslag. Nästa övergång står vi kanske bara precis i början av?

För så länge som den moderna kapitalismen, ett system som bygger på exploatering och ojämlikhet och återkommande kriser, för att inte tala om dess inverkan på planetens ömtåliga ekologi, finns kvar är det inte möjligt att utesluta möjligheten att antikapitalistiska rörelser skall komma till makten. Sett i det perspektivet förblir jag en orubblig socialist

För en mer nyskapande (och ja, kanske bitvis knasigare) kommunistisk historieskrivning och inte minst Marx-läsning skulle jag faktiskt hellre rekommendera norske Pål Steigans En gång skall jorden bliva vår. Där spelar också mer av ekonomisk och ekologisk kris in.

Slutorden får ändå bli Alis.

Striden mellan de som har och de som inte har går vidare, om än i nya former. Det är nödvändigt att lära av nittonhundratalets misstag och gå utöver dem. Kapitalismen har inte gjort det. Socialister måste.