Vid gränsen mellan Portland och Vildmarken försökte Lena, en obotad, korsa gränsen tillsammans med sin pojkvän Alex, en ogiltig (också obotad). De gjorde det allra mest förbjudna, älskade varandra och flydde för kärlekens skull.

Där Delirium avslutades sköt gränsvakterna mot Alex och Lena. När Pandemonium börjar vaknar Lena hos en grupp ogiltiga som hittade henne ensam, hungrig och sliten i Vildmarken. De räddade henne från en säker död, sen dess är hon en del av dem. På nätterna ropar hon Alex namn. Det sista hon såg av honom var hans blodiga t-shirt på andra sidan gränsen, kvar i Portland.

Handlingen varvas mellan tiden i Vildmarken strax efter Lenas flykt och ett halvår senare när den lilla gruppen ogiltiga har flyttat in till New York för att hjälpa motståndsrörelsen att kämpa mot DFA (det ledande partiet i landet och de som har kämpat hårdast för utrotandet av kärleken).

Lena har till en början ändå svårt att släppa de tankar hon har vuxit upp med om kärleken som olaglig och fel, en sjukdom. Det är dock tankar hon snabbt kasserar. Hon upptäcker också efter en tid att det inte bara är kärleken som DFA vill utrota. Även de avvikande och vanskapta rensas bort. Låter idéerna bekanta? I Pandemonium tar Lauren Oliver ett grepp mot främlingsfientlighet.

Oordning måste justeras, smuts måste tvättas bort. Fysikens lagar lär oss att alla system strävar mot kaos så kaos måste ständigt hållas tillbaka. Utrensningsreglerna finns till och med nerskrivna i Schhh-handboken.

Ett utrotande av kärleken låter till en början som ett rätt töntigt tema. Men det funkade hur bra som helst i Delirium. Det funkar inte riktigt lika bra i Pandemonium. Tillvaron i Vildmarken påminner mer om Hungerspelen än den miljö Lauren Oliver målade upp av en fruktansvärd dystopisk framtid i Delirium. Det är ändå tillräckligt obehagligt även i Pandemonium och definitivt tillräckligt spännande för att jag ska fortsätta läsa och läsa och läsa och det snabbt.

I Vildmarken upptäcker Lena att hat inte försvinner för att kärlek finns. Kärleken segrar ändå, hur skulle världen annars se ut? Hur det blir i nästa del, den sista delen av serien, är dock oklart.

Pandemonium slutar lika tvärt som Delirium och jag längtar efter den tredje och sista delen, Rekviem, som kommer på svenska senare i år. Titeln låter hemskt olycksbådande och spännande! Den som inte kan vänta kan alltid läsa den sista delen på engelska. Läs Ellas recension av den här.