Det både firades och lovtalades i början av april när nyheten om att den brittiska före detta premiärministern Margaret Thatcher avlidit kablades ut. Från efterföljaren David Camerons ”Hon räddade Storbritannien” till det mer Facebook-frekventa ”Ding dong, the witch is dead”.

Inte visste jag att sången från Trollkarlen från Oz-filmatiseringen användes redan när Thatcher tvingades lämna 10 Downing Street i november 1990, men allvarligt talat: brittisk 80-talspolitik är inget Munchkinland precis. Inte ens om man räknar Gregory Maguires brutala, kolonialt anstrukna vuxenvariant av Oz.

Thatchers 1980-tal – och det var i sanning hennes 80-tal; hon residerade i premiärministerbostaden i elva år, under vilka hon hann väljas rekordmånga tre gånger – var en tid av häftiga motsättningar. Utdragna strejker, upplopp, IRA-terror, Falklandskriget – ibland är det svårt att säga om Thatcher själv var orsak eller verkan.

Många problem ärvde hon förstås, som Storbritanniens knepiga roll som bedagad kolonialmakt, men det vore synd att säga att hon sökte lösa dem så smidigt och lyhört som möjligt. ”There is no alternative!” blev slagordet för de avregleringar och utförsäljningar hon förordade. ”We don’t negotiate with terrorists” hade mycket väl kunnat vara ett annat.

Det gjorde henne populär. Som utbildningsminister på 70-talet hade hon tagit bort gratismjölken för skolbarnen och blivit känd som ”Maggie the Milk Snatcher”. Som nybliven premiärminister gick hon i krig med Argentina om Falklandsöarna, offrade närmare 1000 människoliv och 1600 miljoner pund för att de 1800 brittiska medborgare som levde där skulle få förbli britter. Och hyllades som den som återgett Storbritannien sin storhet.

Det finns förstås oändligt mycket att säga om Thatcher, om hennes fängslande karriär, hennes plats i historien och om hennes inflytelserika politik. Gunnela Björks bok är kanske inte den ultimata guiden, för det är den helt enkelt för tunn, men den är en riktigt välgjord ingång. Med lätt hand förklarar Björk både komplicerade skeenden och företeelser (inte minst det för en svensk ganska främmande brittiska demokratiska systemet). Hon gör det faktiskt så kort, lättbegripligt och lättläst att det är lätt att glömma vilket enormt kunnande som måste ligga bakom just den där lättheten, att kunna sovra, förklara och förenkla utan att för den skull fördumma.

Även om här inte finns plats för någon omfattande analys får Björk ändå med en hel del intressanta frågor. Hon berör vad historiker, journalister, stats- och genusvetare debatterat vad gäller Thatcher – när blev hon till exempel thatcherist? Hade hon rätt i att det, i den prekära ekonomiska situation som Storbritannien befann sig i när hon kom till makten, inte fanns några alternativ? – och hon kastar in en och annan egen fundering. Vad var det till exempel för en märklig blandning mellan marknadsliberalism och konservatism som thatcherismen bestod av?

Det sista är intressant inte minst för att jag alltid undrat över det också i svensk högerpolitik. Hur går det ihop? Människor måste leva i en viss typ av kärnfamiljer, men marknaden får uppföra sig precis hur som helst? Fri vård och utbildning är ett intrång i privatlivet, men vem man ligger med eller om man vill ha barn eller inte ska helst regleras av staten? Jag önskar att någon kunde förklara det där.

Att det finns nutida svenska politiker som nämner Thatcher som en förebild är bara ett av alla sätt som den här boken är aktuell på. Ett annat är förstås den politiska strategi som fungerade för Thatcher: att hålla medelklassen nöjda genom skattesänkningar, avskaffande av fastighetsskatten och utförsäljning av allmännyttans lägenheter under marknadspriser, och sen ge blanka tusan i dem som inte hänger med. Tycka att de som blir arbetslösa, sjuka eller inte får bostadslån bara har sig själva att skylla.

Och jo, det kom en film härom året, och ja, Thatcher har precis dött, men framför allt tror jag att hon kan vara aktuell inte minst för att vi som minns henne som en nästan mytisk, lite häxlik figur från barndomens tevenyheter (nå, det där med häxlik har säkert en hel del med vad vi snappade upp av våra föräldrars politiska åsikter att göra) är vuxna nu och kanske vill veta vad det egentligen handlade om. Då är Björks biografi en alldeles utmärkt startpunkt.