Recension

: bror mor dotter rekviem
bror mor dotter rekviem Ann Hallström
2012
Wahlström & Widstrand
9/10

Mellan kropp och krig

Utgiven 2012
ISBN 9789146222064
Sidor 116

Om författaren

ann-hallstrom
Foto: Jerome Vallet

Ann Hallström är född 1970 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade i ”Grupp 96″. 2000 kom hennes första diktsamling Det är en frånvaro av steg som knastrar. Den följdes av Öppna hjärta 2003, Saknaden 2010, som belönades med Mare Kandre-priset, och bror mor dotter rekviem 2012.

Sök efter boken

Vid första anblick verkar Ann Hallströms senaste diktsamling enkel, allt för uppräknande, allt för klassisk och utnött i många av sina bilder. När jag sedan läser en gång till, och ytterligare en gång, händer det som jag alltid hoppas på med diktsamlingar – texten öppnar sig i ett bitande påtagligt mönster, den blir en närvaro i kroppen när jag läser. Jag tror mig förstå något.

Det handlar om en ofta karg dikt i korta rader, många gånger med bara ett enda ord, som rör sig mellan kropp och våld i krigets landskap. Tonen sätts redan tidigt och det kroppsliga blir en skiljelinje som får texten att vibrera mot det i övrigt kalla krigsspråket som utgör bror mor dotter rekviem

att bara få äga kroppen
närmast kroppen

bära den
som en till hälften glömd
dold sång

Jag stannar gärna kvar där, i detta kroppsliga perspektiv. Där finns något att vila i, en sorts kapsel kanske som utgör det allra mest påtagliga i en flimrande blodig diktfond. En annan sådan kroppslig bild som blir kvar i mig är denna:

svalgrosen
upphakad
i munnens skreva

Den gapande munnen, upphakad och ostängbar, ensam på en sida, lämnar åtminstone i mitt huvud en oändlig variation av obehagliga associationer.

Kropparna, liksom barnen och kvinnorna, återkommer som offer i samlingen medan mannen ofta uppträder i pockande, påstötande bilder. Ibland som ett kön som trycks och pressar mot kroppsöppningarna. Samtidigt representeras det patriarkala av det omgivande ordflödet. Genom begrepp som definierar och ger ett rytmiskt uppradande språk för kriget och genom finskiftande maktstrukturer som här framträder i skoningslösa teckningar av det kuvade.

Det händer också att Ann Hallström skriver med en mer direkt ton, med renklingande förtvivlade fraser som får mig att tänka på Jenny Tunedal och hennes Mitt krig, sviter. På sidan 83 bryts exempelvis ett suggestivt, bildtätt stycke av såhär:

allena rop
det brusar strider
barnet har en död i kroppen

rädd för det som ligger bakom oss
rädd för den värld du föddes till
rädd för världen vi lämnar

Här läser jag de sista raderna som skrivna ur nödvändighet, skrivna utan språklig finess för att det är så de måste skrivas.

Ibland tröttnar jag på uppräknandet i bror mor dotter rekviem. De blodiga orden blir för många i en följd, jag blir avtrubbad och mätt. Men sedan kommer det ett kroppsligt skört stycke och jag väcks till liv och blir återigen berörd av denna vackra, verkliga och fysiskt drabbande samling. Mot slutet lyfter sig så perspektivet ut, rör sig mot det allmänna och upp mot himlen:

det finns band
starkare än rötter
det finns rötter
starkare än band
det finns träd
som klyvs
går sönder
blir träd
och slår rot

det finns dungar
det finns flockar
det finns moln
som skingras

det finns isar
som rämnar
det finns floder
som torkar

det finns öknar
som breder ut sig
det finns himlar
det finns murar
det finns moln
det finns sol
och gråt

Anna Carlén

Publicerad: 2012-12-31 00:00 / Uppdaterad: 2013-02-13 21:59

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5040

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?