Recension

: Hemligheten på Mercy Close
Hemligheten på Mercy Close Marian Keyes
2012
Norstedts
2/10

Plastigt från Chick litens drottning

Utgiven 2012
ISBN 9789113044491
Sidor 492
Orginaltitel The Mystery of Mercy Close
Översättare Katarina Jansson

Om författaren

Marian Keyes föddes i Limerick på Irland 1963 och debuterade som författare med Vattenmelonen 1995 (på svenska 1998). Keyes hör till chick lit-genrens stora namn och hennes romaner har översatts till ett 30-tal språk och sålts i miljoner exemplar.

Marian Keyes – Här kan du läsa mer om den irländska succéförfattarinnan och hennes böcker.

Sök efter boken

Hemligheten på Mercy Close är en efterlängtad roman från Marian Keyes. Det är den första som har översatts till svenska på två år, efter Oväntat besök på Star Street, och här har hon övergivit det övernaturliga temat som har präglat flera av de senaste romanerna. Istället har hon hittat tillbaka till den älskade familjen Walsh som har kommit att bli Marian Keyes kännetecken (liksom Helen Fielding kopplas ihop med Bridget Jones och Sophie Kinsella kopplas ihop med shopaholicen Becky Bloomwood).

Den här gången är det lillasyster Walsh, Helen som vi får följa. Jag hade sett fram emot att läsa om Helen, som alltid har framstått som den roligaste, mest avslappnade, minst neurotiska och mest ansvarsfulla men nja, det känns lite väl platt och hon är inte så värst rolig.

Helen har förlorat sin lägenhet pga av obetalda lån och har tvingats flytta hem till mamma och pappa igen. Hos pojkvännen Artie har hon ingen lust att bo. Där bor hans barn varannan vecka (och nästan lika ofta hänger också hans exfru där).

Hon är privatdetektiv (!) och en lång tid har det varit ont om uppdrag (och därmed ont om pengar). Folk tenderar ju inte att snoka på otrogna makar när det är lågkonjunktur. Men så blir hon en dag kontaktad av sitt ex. från ett kortvarigt förhållande, Jay Parker. Han är manager för ett av Irlands största och nyligen återförenade pojkband Laddz. Men, en av medlemmarna, Wayne, har försvunnit mystiskt och det blir Helens uppgift att ta reda på vart han har tagit vägen.

Samtidigt försöker hon handskas med det faktum att hon är bostadslös och är på väg ner i en depression (igen).

Förlaget kallar Marian Keyes böcker för livsbejakande men det här känns lite för plastigt. Jag undrar om det finns någon som hanterar bostadslöshet och depression som Helen.

Boken är alldeles för lång men jag orkar läsa vidare, något finns det trots allt där som lockar lite. Men tills nästa gång hoppas jag att Marian Keyes lever upp till titeln okrönt Chick lit-drottning. Jag skrattar faktiskt inte en enda gång under läsningens gång, jag drar möjligtvis på smilbanden lite och det kräver jag av den här typen av litteratur. Det ska vara ett nöje att läsa. Tyvärr betyder en tvåa i betyg bara att jag vill tycka om det här, inte att jag gör det.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2012-12-12 00:00 / Uppdaterad: 2012-12-11 09:37

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5017

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?