Agneta Sjödins femte roman har titeln En kvinnas hjärta och den utspelar sig i Stockholm och i New York. Hon har själv i en intervju medgivit att Maria, huvudpersonen i boken, är mycket lik henne själv. Marias upplevelser och erfarenheter ligger väldigt nära Sjödins egna, även om hon menar att kvinnan i boken är starkare än hon själv är.

Romanen inleds med att den man som Maria trodde var hennes livs kärlek och som hon planerade framtiden med, plötsligt gör slut via ett sms. Maria hamnar i en kris och problemen hopar sig. Men mycket snart, ungefär som i en saga, ljusnar tillvaron på flera sätt. Maria som arbetar som journalist på en tidning, får möjlighet att intervjua en man vid namn Demal Condro, som är på besök i Stockholm. Just denna man betraktar hon som sin mästare, det var han som fick henne att göra en pilgrimsvandring på åttio mil till Santiago de Compostela. Han förespråkar meditation och vikten av att leva här och nu. I Stockholm har han tagit in på Grand Hôtel, och Maria intervjuar honom i hotellets bar, ett ställe hon älskar.

Intervjun handlar om levnadskonst, och Maria frågar om meningen med livet.

-”Det är du som är meningen med livet”, sa Demal. ”Du är meningen med ditt liv och ditt ansvar är att ta reda på vad du är här för att göra. Kommer du ihåg frågorna jag sa att du skulle ställa dig själv”?
Maria nickade.
”Vem är jag och vad är meningen med mitt liv?” fortsatte Demal. ”Ställ dig bara frågorna, bekymra dig inte om svaren. De kommer till dig förr eller senare.”

Mannen fortsätter att ge sina goda levnadsråd: ”Inom dig vilar alla svaren om vem du är och vad som är meningen med ditt liv. Det är upp till dig om du vill finna svaren.” Dagen efter träffas de på nytt, eftersom denne Demal Condro anar att Maria befinner sig i en kris. Han får reda på vad som hänt och han anser att hon tappat bort sig själv. Han vill hjälpa henne att hitta tillbaka till sig själv. Han menar att hon genomgår en stor utrensning och att något positivt kommer att komma ur krisen när hon väl tagit sig igenom den. Demal Condro låter Maria anta en utmaning: Hon ska betrakta alla hon möter som en läromästare och skriva ned vad hon lärt sig. Hon ska skriva ned vilka tecken och symboler som är hennes och söka efter dessa och följa dem. Allt detta ska ske under en begränsad tid på tre månader, och på en främmande plats; han föreslår New York.

Maria antar efter viss tvekan utmaningen och omständigheterna visar sig lyckosamma för henne. Visst kan verkligheten innehålla sammanträffanden och många positiva ingredienser, men i Sjödins roman faller bitarna kanske lite väl enkelt på plats. Men En kvinnas hjärta är tack vare sin positiva, varma ton och innehåll en behaglig läsning. Det finns mycket levnadsvisdom och intressanta tankar i boken. Själva syftet med resan blir för Maria att komma underfund med vad som styr henne i hennes val av män. Hon har haft många relationer som inte har hållit.

Att hon betraktar alla hon möter som läromästare på något sätt och att hon följer sina tecken visar sig mycket gynnsamt för Maria under hennes vistelse i New York. Visst, alla man möter kan säkert vara läromästare, och det på olika sätt. Och även ett möte som innehåller något negativt kan ju lära ut att så ska man inte göra, inte leva, inte säga. Så visst skulle alla alltid kunna vara läromästare för varandra. Att följa tecken är nog mer vanskligt. Men det kan säkert bli en spännande tillvaro om man kan vara så uppmärksam på detaljer och hitta så mycket betydelser i dem. Maria i romanen lär sig att tecken är ett språk människor kan utveckla för att tala med världssjälen, universum, Gud eller vad hon själv vill kalla det.

Agneta Sjödins roman mynnar ut i mycket positivt för huvudpersonen Maria, även om hon måste kämpa en hel del. När problemen i omvärlden hopar sig, är det skönt att läsa en roman, där författaren ser ljust på framtiden och starkt tror på den betydelsefulla meningen med alla människors liv. Att läsa en sådan roman är som att lyssna på eller spela musik, som att befinna sig innesluten i en tillfällig oas av trygg harmoni och skönhet.

Dock är det just de lite väl positiva sammanträffandena, de övernaturliga inslagen och det lite naiva i berättelsen, detta som inte gör den tillräckligt komplex, utan förenklad, som drar ner betyget. Men som man också brukar säga: verkligheten överträffar ofta dikten. Det osannolika kan inträffa och har inte sällan inträffat. Så egentligen kan säkert verkligheten redan ha överträffat sammanträffandena i denna roman tusentals gånger, i alla fall för den som har tur. Jag läser jag gärna fler böcker av Agneta Sjödin, trots att jag inte ger romanen i sin helhet ett så högt betyg. Det motsägelsefulla är också signifikativt för tillvaron.