Pelle Forshed har själv jobbat som timanställt vårdbiträde inom hemtjänsten och ville skildra sina upplevelser därifrån, utan att göra något självbiografiskt eftersom man har tystnadsplikt inom vården. Ändå, läser jag i informationen från förlaget, ville han använda de berättelser han samlade på sig under sin tid vid hemtjänsten. Resultatet är den grafiska novellsamlingen där den välkända figuren Pelle Forshed är placerad i en fiktiv vårdskandal. Nåja, det är inte stor dramatik som när det stormade som värst runt Carema. Det här är lågmälda och smått lakoniska betraktelser över jobbet inom hemtjänsten. Det är både underhållande och sorgligt (och förmodligen verklighetstroget) om relationerna mellan vårdare, äldre och deras anhöriga.

Det handlar om Gunnel vars barn hela tiden håller vakt på hemtjänsten när de är där och jobbar och aldrig tycker att deras jobb är gott nog. Det är dessa vuxna barn som sedan anmäler Pelle (den fiktiva) och S:t Bodils hemtjänst för vanvård, en händelse och tankar som dyker upp i flera av novellerna. Det handlar om Elin som har varit ensam i hela sitt liv. Det handlar om en morfar som begravs, förälskelse (?) i arbetsteamet och en gammal människa som ligger för döden och de enda som ser dennes liv passera revy är hemtjänstens vårdare.

Jag har lite svårt för Pelle Forsheds stil. Hans självbiografiska serie Stockholmsnatt, som han skriver och tecknar tillsammans med Stefan Thungren har inte fallit mig i smaken. Den lakoniska stilen med bleka pasteller passar dock bra i den vardagsgråa sörjan som hemtjänsten kan te sig för den som inte har en plats i cirkusen. Läser man noga lär man däremot känna den vardagen lite bättre. Det är bra fångat av Pelle Forshed.