I ett framtida USA har kärlek klassats som en livsfarlig sjukdom. För att hålla smittan borta har städerna isolerats och hela befolkningen får vid arton års ålder behandling mot Amor Deliria Nervosa. Behandlingen gör att man inte längre kan känna äkta känslor som kärlek, åtrå, glädje, men inte heller sorg och olycka. För att en ny epidemi av sjukdomen inte ska bryta ut kontrolleras befolkningen noggrant. Därför får man inte skratta för högt, dansa, sjunga eller lyssna på musik och se på film som inte är godkänd av staten, eftersom allt det kan vara tidiga symptom på eller ge upphov till kärlek. Och den som bryter mot reglerna straffas hårt.

Symptom på Amor Deliria Nervosa

FÖRSTA STADIET
tankspriddhet, muntorrhet, svettiga handflator
reducerad sinnesnärvaro, försämrad slutledningsförmåga.

ANDRA STADIET
hysteriska skrattanfall och förhöjd energi, skov av förtvivlan, apati
aptitförändringar: snabb viktminskning eller viktökning
förlust av andra intressen

TREDJE STADIET (KRITISKT)
andningssvårigheter, bröst-, hals- eller buksmärtor
oberäkneligt uppförande, våldsamma tankar och fantasier, hallucinationer och vanföreställningar
död

FJÄRDE STADIET (DÖDLIGT)
känslomässig och fysisk förlamning (partiell
eller total)

Det dystopiska samhället är väl strukturerat och samhällsfunktionerna är tydligt beskrivna och jag fascineras av hur Lauren Oliver lyckas skriva ner all kringfakta utan att det blir tråkigt, språket är drivande och lättläst och jag är övertygad om att hon, trots all svärta som finns i Delirium, har haft väldigt roligt när hon skrev den här boken.

Lena bor med sin moster eftersom hennes egen mamma inte kunde bli botad trots att hon fått behandlingen flera gånger, på vissa människor biter den helt enkelt inte. Eftersom sjukdomen finns i Lenas familj är hon rädd för att bli smittad och räknar ner dagarna till den dagen hon ska få sin behandling. Men det är innan Lena träffar Alex och Lenas kompis Hana hittar till motståndsrörelsens fester.

Andra gången min värld exploderade berodde det också på ett ord. Ett ord som arbetade sig upp genom min hals och dansade upp och ut mellan mina läppar innan jag hann tänka efter, eller hindra det.
Frågan var: Vill du träffa mig imorgon?
Och ordet var: Ja.

Problemet med kärlek är att har man en gång varit kär vill man vara det igen. Eller, har man en gång blivit smittad kan man aldrig bli helt botad. När Lauren Oliver formulerar den kamp som förs mot kärlek i Delirium sätter hon också fingret på vad känslor och relationer är och hittar själva kärnan i det som vi kallar för kärlek.

Det är lätt för oss att ta kärlek för givet, i alla fall i form av att den finns och får existera. På samma sätt är vi också bekanta med den smärta som bristen av kärlek ger. Lenas kompis Hana säger vid upprepade tillfällen ”Du vet väl att du inte kan bli lycklig om man inte är olycklig ibland”, det är en enkel och grundläggande utsaga om hur människans känsloliv fungerar, men tål att sägas flera gånger om.

Delirium handlar om kärlek, bultande, bankande förälskelse, att göra allt och lite till för någon annan, att älska, hoppas, våga och förlåta. Men utan att någonsin bli sliskig, pinsam eller för mycket. Det är bara kärlek på liv och död och det är så enkelt, så självklart.

Men sedan blir jag rädd. Det är så här det börjar. Första stadiet: tankspriddhet, koncentrationssvårigheter, muntorrhet, transpiration, svettiga handflator, yrsel och förvirring. En blandning av illamående och lättnad sköljer över mig, en känsla som när man förstår att alla faktiskt känner till ens värsta hemlighet, har gjort det hela tiden. (…) Och, det där, sjukdomen finns i mig, beredd att när som helst börja verka, börja förgifta mig.

Så för alla er som fortfarande minns vad kärlek är, läs för allt i världen!