Jag är ingen van ljudbokslyssnare, jag läser hellre böcker. Jag är över huvud taget dålig på att lyssna på långa haranger, behöver pauser för att smälta vad som sägs och ofta för att skriva ner orden. Jag är en snabb läsare och jag är också van att bläddra tillbaka och läsa om avsnitt jag inte […][...]

Caroline är lyckligt gift, bor i villa och har två döttrar som hon älskar över allt annat. Hon är lite trött på sitt jobb, men just nu mammaledig, och det mesta löper på som det ska. Tills hon en dag hittar en borttappad mobil på lekplatsen, och den råkar tillhöra ingen mindre än Adam, hennes […][...]

Fillus de anima. Själabarn. Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ. Det är de inledande orden i Michela Murgias roman Själamakerskan. Boken utspelar sig på Sardinien på 1950-talet […][...]

Det är sommar och varmt i den italienska kuststaden Piombino. Men det är långt ifrån kokböckernas och resemagasinens förföriska bilder över en småputtrig italiensk landsbygd. Istället – en sprucken betongöken, ett stålverk på dekis och en familjevurm som är allt annat än genuin. Det Italien som tar plats i Silvia Avallones debutroman Stål är översexualiserat, […][...]

Astor förlag fortsätter sin novellserie med nyöversatta texter av fem samtida italienska författare. I Astor Novell 6-10 skildras människor som alla befinner sig i gränslandet mellan det privata och det offentliga. Gränsen mellan offentligt och privat – en gräns som töjs allt mer såväl i litteraturen som utanför den och som tar form på olika […][...]

Jag går igenom väggarna. Genom de antitjyvsinhägnade fritidshusen som kontrolleras av antizigenarlarm, som skyddas av antinegerjärngaller, där antipatiska antisemitiska husägare med antirynkkräm äter antiallergiska antipasti i antimateriska bunkrar. Genom de videoövervakade bankerna. Genom kasernernas, mentalsjukhusens, fängelsernas väggar. Och jag blir full i skratt när en vakt försöker stoppa mig, för jag går igenom henne också […][...]

Clelia är uppvuxen på landet utanför Neapel, rättare sagt i Pompeiji bredvid den antika ruinstaden. Hennes bakgrund och familjen är mycket viktiga för henne förstår läsaren. Tråkigt nog kommer det inte till sitt fulla uttryck i boken. Författaren använder del 1 till att teckna ett släktporträtt. Det dröjer överhuvudtaget lång tid innan Clelia presenteras som […][...]

Det låg optimism i luften. Höstvindarna gav näring åt våra frusna hjärtans obändiga längtan efter statusprylar: sportbilar av märket Ferrari, minkpälsar från Pavia, till och med knypplade spetsar och andra dyrbara linnevaror som visserligen inte längre var den obligatoriska vägen in i äktenskapet för döttrarna till den nya generationens kapitalister men: ”Åhh, äkta apuliskt hantverk!” […][...]

Nyetablerade förlaget Laurella & Wallin ger enligt egen utsago ut ”skön reselitteratur som inte alltid beskriver hur en plats är men hur den känns”. För oss som tenderar att förälska oss i platser och ofta känner att vi inte får veta tillräckligt genom torra reseguider och backpackerinriktade Lonley planet-böcker, är detta mycket välkommet. Tidigare har […][...]

När Silva Avallone var i Stockholm och pratade på Internationell författarscen i våras pratade hon om Roberto Saviano som hennes förebild och en förebild i den samtida italienska litteraturen. Nu är det förvisso en skillnad på den skönlitteratur som Silvia Avallone och de andra italienska författarna som är aktuella nu skriver och den facklitteratur som […][...]