Recension

: Kapitalets gåta och kapitalismens kriser
Kapitalets gåta och kapitalismens kriser David Harvey
2011
Tankekraft
7/10

Systematisk risk var ordet, sa Bull

Utgiven 2011
ISBN 9789186273231
Sidor 339
Orginaltitel The Enigma of Capital: And the Crisis of Capitalism
Översättare Oskar Söderlind
Först utgiven 2010

Om författaren

David Harvey (född 1935) är professor i geografi och antropologi vid City University of New York. Bland hans böcker finns bland andra Explanation in Geography (1963), Social Justice and the City (1973), The Limits to Capital (1982) och The Enigma of Capital and the Crisis of Capitalism (2010). På svenska finns förutom Ojämlikhetens nya geografi (2011) även Den globala kapitalismens rum (2009).

Sök efter boken

Flödet är livet. Det skulle kunna vara ett citat ur Dracula, men är det inte. Istället kommer bilden av kapitalismen som ett blodflöde som aldrig får stoppas upp, som alltid kräver mer, ur kulturgeografen David Harveys bok Kapitalets gåta och kapitalismens kriser. Jag vet knappt om det är han eller jag – eller Marx – som gör associationen till vampyrer. Det är nog definitivt jag och Marx i alla fall.

Vet inte varför jag hakar upp mig på bildspråket. Kanske för att någon i radioprogrammet Spanarna för ett tag sedan diskuterade varför sjukdomsmetaforerna blivit så vanliga i ekonomijournalistiken. Effekten är i alla fall intressant, bilden av finanskapitalismen som något naturligt, något vi dör ifall det stannar upp. Fullt så ”naturligt” är det kanske inte, men nog påverkar det våra liv i allra högsta grad.

Harvey är akademiker – man skulle kunna säga hardcore-akademiker. Det är nästan så att jag ibland tappar bort mig bland alla teoretiska begrepp. Så plötsligt glimmar det till, och man blir påmind om att det faktiskt är just människors liv det handlar om, ditt och mitt.

Uppfostran av barn i ett urbant bostadskvarter äger rum i en helt annan tidrumslig ram än den som definieras av transaktionerna på dagens finansmarknader. Människor gör klokt i att söka efter ett tryggt personligt rum – ett hem – där de hoppas kunna leva sina dagliga liv och reproducera sig inom en tidshorisont på kanske tjugo år. Men för att kunna gör det måste de bli legala bostadsägare genom att söka bostadslån på en marknad som är organiserad efter en helt annan tidrumslig logik. En del av dem bor i tältläger på grund av att denna logik spårade ur.

Det är ju en skarpsinnig analys, om än kanske inte det enklaste sättet att formulera det på.

Kapitalismen håller ett tempo som knappast är människovänligt, som ökar och ökar. Den griper ständigt efter nytt, mer. Den drar alltid vidare, hittar någonstans där det är billigare att tillverka, lönsammare att sälja. Koloniserar mer och mer av världen, kanske till och med av våra liv? Och just eftersom den alltid drar vidare, alltid måste mer, drar den ständigt med sig kriser, ojämlikhet, ”kreativ förstörelse”.

Enligt Harvey är evig tillväxt knappast möjlig och det är uppenbart att den alltmer oreglerade kapitalismen skapar mängder av lidande, slöseri och förstörelse. Men hur göra motstånd? Särskilt konkret blir nu Harvey inte, men han presenterar en teori om ”samevolution”, om olika mentala, materiella och organisatoriska sfärer där förändring skulle kunna starta. Det är inte en kraft som driver utvecklingen framåt, utan flera.

Det är lätt att bli frustrerad över att Harvey inte erbjuder mycket mer att ta fasta på än så, men hans är en teoretisk helhetsbild, en akademisk förståelse av kapitalismen. Det behövs också. Det når bara kanske inte hela vägen fram.

Ella Andrén

Publicerad: 2012-05-18 00:00 / Uppdaterad: 2014-04-16 15:48

Kategori: Recension | Recension: #4702

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?