1920-talet var en tid för fest och glamour i de västeuropeiska ländernas jetsetliv. Såren från det andra världskriget slickades, jazzen tog plats i nöjeslokalerna och champagnekorkarna flög i luften medan pärlhalsbanden fladdrade i takt med musiken. Allt vände år 1929 då många tvingades att panta eller sälja sina smycken. Börskraschen på Wall Street ledde snabbt […][...]

År 2008 drabbades världen av en finanskrasch. Det som började med några enstaka amerikanska banker spred sig snart som en löpeld över hela världen. Krisen blev också betydligt djupare och mer långvariga än många hade förväntat sig. Många kom att uppleva det som att nyliberala ekonomiska teorier, vilka hade dominerat mycket ekonomiskt tänkande under flera […][...]

Den gode Marcus Stenberg säger sig i sin bok Jag har inte råd: Sorrow no 5 ha skrivit om det han skäms för mest, sin usla privatekonomi. Och jag måste säga att jag har lite svårt att förhålla mig till det där, och därför också känner mig rätt ambivalent till denna bok. Mitt problem har […][...]

Ett förarlöst plan. Det är den bild som den holländske journalisten Joris Luyendijk tecknar av finansbranschen. Inte ondsint, inte driven av ren och stålblank girighet, men utan riktning och med oerhört hög fart och kraft. Ingen har kontroll, ingen har övergripande koll eller tänker långsiktigt. Ingen tar ansvar – ingen bryr sig, egentligen. Människorna som […][...]

Drastiska nedskärningar i offentlig sektor. Minskade resurser till sjuka, arbetslösa, vård och omsorg. Privatiseringar, privatiseringar, privatiseringar. Direktiven har gått ut till skuldsatta länder i bland annat Sydeuropa i den ekonomiska krisens kölvatten, men det är långt ifrån första gången institutioner som Internationella valutafonden propsar på åtstramningar. Hälsoforskarna David Stuckler och Sanjay Basu har gått igenom […][...]

De lata grekerna har levt över sina tillgångar, och nu får de betala priset. Förklaringarna var skamlöst stereotypa när skuldkrisen briserade i Grekland 2010. Grekerna plockade ut 13, 14 eller till och med 18 månadslöner, de fick bonusar för att komma till jobbet i tid och för att tvätta händerna, rapporterade europeiska tidningar. De tog […][...]

Det här har varit året då jag försökt förstå krisen i eurozonen. Det gick sådär till en början, men efter att jag lagt vantarna på den här boken och även Eurokrasch av Johan Norberg blev bilden betydligt klarare. Tyvärr kanske jag ska tillägga, för hade jag inte ångest över tingens tillstånd innan så har jag […][...]

Progressivt och superkonservativt. Välkänt och exotiskt. USA är så mycket, så motsägelsefullt. Lika ofta förebilden som skräckbilden, men oavsett vilket följer vi det med närmast ändlös fascination. Det är en känsla som bär Kent Wernes Amerikansk höst på flera sätt. Werne har rest runt i USA och mött massor av framför allt ”vanliga människor” i […][...]

Flödet är livet. Det skulle kunna vara ett citat ur Dracula, men är det inte. Istället kommer bilden av kapitalismen som ett blodflöde som aldrig får stoppas upp, som alltid kräver mer, ur kulturgeografen David Harveys bok Kapitalets gåta och kapitalismens kriser. Jag vet knappt om det är han eller jag – eller Marx – […][...]

Vi lever i ett fängelse. Med den minst sagt starka bilden inleder forskaren och aktivisten Susan George sin bok Deras kris, våra lösningar. Retoriken är så kraftfull att jag skruvar på mig. Deras kris. De få riktigt rika och mäktiga, de George kallas Davosklassen, de som verkligen tjänar på sakernas tillstånd. Och så vi, alla […][...]