Pocketutgåvan av David Levithans debutroman Ibland bara måste man (vilket alltså inte är den jag läst här) är försedd med Pocketförlagets lilla märkning ”IRL” – ”Utvald läsning för dig som älskar upplevelser, utmaningar och starka känslor – in real life”.

Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det där. Först läser jag det som någon sorts uppdatering av diskbänksrealismen, sen mer som ett ”ja, det är ju inte direkt fantasy, i alla fall”. För även om Ibland bara måste man utspelar sig på vad som framställs som en helt vanlig high school i en helt vanlig amerikansk småstad, så utspelar den sig ju definitivt på andra sidan regnbågen jämfört med de flesta högstadie- eller gymnasieskolor jag varit på.

Jo, det är en helt vanlig high school i en helt vanlig amerikansk småstad. Fast det är också en småstad där man kan handla i kiosken I Scream Parlour, som visar skräckfilm medan du väntar på din glass, och en high school där ingen direkt verkar höja på ögonbrynen åt att fotbollslagets kvartsback och stjärna också vill bli Homecoming Queen och svarar till drag queen-namnet Infinite Darlene.

I denna charmerande omgivning träffar Paul nyinflyttade Noah – Boy meets boy, som originaltiteln lyder – och tycke uppstår. Men inte utan komplikationer, förstås. Båda har blivit ordentligt sårade förut och vet inte riktigt om de vågar. En bunt förvirrade ex lurar i kulisserna och såväl vänner som festkommittéer pockar också på uppmärksamhet.

Jodi har skaffat en ny odräglig pojkvän och Tony har fått utegångsförbud av sina religiösa, homofobiska föräldrar. Ska nu vännerna kunna hålla samman och slå ett slag för kärlek och tolerans – och helst i tid till terminens stora skolfest?

Levithan skriver lättsamt, rörande och roligt, fullt av referenser och finurliga detaljer. Jag vill på inget sätt hålla med de kritiker som menar att de homosexuella eländeskildringarnas tid är förbi – det har jag alldeles för mycket erfarenhet av icke-Levithan-uppfunna småstäder för att inbilla mig – men visst är det underbart att det också finns ljuvligt välskrivna romantiska komedier att välja på? Berättelser där problemen inte i första hand har med sexuell läggning att göra, utan med helt vardagliga, livsavgörande frågor som hur man vågar lita på varandra, vad föräldrar egentligen behöver veta och bestämma eller hur man ska stå ut med alla puckade love interests ens vänner kommer släpande med.

Förlaget ska å sin sida ha ett stort plus i kanten för ett omslag så fint att jag faktiskt väljer bort den billigare pocketupplagan – och så ska de ha ett stort minus för en baksidestext som avslöjar saker man inte borde veta förrän man tagit sig igenom över halva boken. Lite dåligt där.

Fast visst. Det är ju inte så att jag direkt tvivlar på hur det kommer att gå. Det här är en feel good-roman, en charmerande high school-komedi i gnistrande regnbågsfärger. Gott så.