Recension

: Tio vilda hästar
Tio vilda hästar: En räknesaga Grethe Rottböll
2011
Rabén & Sjögren
9/10

Hästar trivs bäst tillsammans

Utgiven 2011
ISBN 9789129677157
Sidor 24
Illustratör Lisen Adbåge

Om författaren

Grethe Rottböll romandebuterade redan som 25 åring men ville då hellre sjunga eftersom hon tyckte att skriva var sånt man kunde göra när man blev äldre. Då började hon skriva barnböcker, många av dem är faktabaserade och lär bla ut hur man beter sig i trafiken och vad vi kan göra för klimatet.

[caption id="attachment_37971" align="alignnone" width="179" caption="Foto: Kristian Pohl"]Foto: Kristian Pohl[/caption]

Sök efter boken

Att jag är överförtjust i hästar är inget nytt för dig som följer Dagensbok regelbundet, men jag har sällan sett så fantastiskt illustrerade hästar som Lisen Adbåges i Tio vilda hästar. I räknesagan får vi bland annat lära känna stjärnbeströdda Dandy, Dior som är rosa med guldman och röda Lord med blå man och glasögon. De är tjocka, färgglada hästar med korta ben.

Hästen är ett flockdjur med starka flockinstinkter eftersom en ensam häst i det vilda är ett lätt byte för rovdjur. Därför vill hästar inte bli lämnade ensamma och håller ihop i vått och torrt. Hästar trivs helt enkelt bäst tillsammans. Så även Grethe Rottbölls och Lisen Adbåges hästar. Men hästen är också ett nyfiket djur. När tio vilda hästar springer omkring och leker händer det lätt att någon kommer efter.

I inledningen av den här boken är alla hästarna tillsammans, de leker i en stor ek, men när de springer iväg ut i skogen blir Plus, den orangea hästen som klättrade högst upp, kvar på en gren. Och så bär det av:

Nio vilda hästar
stack över stock och sten
En halkade med hoven
och slog sitt lilla ben

Hela boken är skriven på vers med ett fantastiskt bildrikt språk som aldrig känns krystat eller nödrimmat. Grethe Rottböll har en rytm och en melodi i språket som gör boken lätt att läsa högt. Stroferna på varje sida är lagom långa för att både hinna läsa och räkna alla hästar innan det är dags att rusa vidare.

Dandy är den som blir ensam kvar:

Den enda vilda hästen
var inte lycklig alls
Som en stor och taggig fotboll
satt gråten i hans hals

Men en ensam häst har inte roligt så han bestämmer sig för att leta rätt på sina kompisar och så bär det av åt andra hållet. En efter en hittas hästarna och snart är alla tio återförenade.

Det enda jag kan ha någon invändning mot i den här fantastiskt fina boken är att den inte har getts större utrymme. Fick jag önska skulle hästarna fått sträcka ut sig över ett helt uppslag för varje siffra. Hästar är djur som tillryggalägger stora sträckor och den effekten hade blivit större med uppslag som inte blivit begränsade. Dock är det ingenting som hindrar mig från att stoppa Tio vilda hästar i handen på vem som helst som behöver lära sig, eller redan kan, räkna till tio och tillbaka.

Emelie Novotny

Publicerad: 2011-10-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-10-28 22:56

Kategori: Recension | Recension: #4391

2 kommentarer

å, denna bok verkar ju helt fantastisk. trots att jag är över trettio känner jag att jag vill ha den. blir glad bara av att läsa recensionen.

Malin Nilsson Oregistrerad 2011-10-30 23:56
 

Hej Malin, vad roligt! jag känner precis likadant inför den, så kan inte råda till annat än att införskaffa på en gång. du kommer inte att ångra dig!

Emelie Novotny Redaktionen 2011-10-31 11:32
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?