Det började med att familjen äntligen hittade sin drömtomt. ”Här ska vi leva, här ska vi bo. Här ska vi bygga vårt hus!” ropade pappan. Barnen applåderade. ”Men först”, sa mamman, ”så måste vi riva det här gamla rucklet. Och de här stora träden måste vi också ta ner, så vi har något att bygga […][...]

Den har ett särskilt perspektiv, Per Nilssons och Lisen Adbåges Jag hatar kaniner och blommor och barn. Blicken är i knähöjd och möter inte sällan ängsliga eller irriterade ögon från barn, tanter och katter. Det är inte mycket berättaren gillar. Åtminstone inte av sådant som man ”ska” gilla, sådant som är ”normalt”. Kaniner borde till […][...]

Passa på medan du får. Vips kommer dagen när du får en kritisk kommentar över ditt sätt att lägga ned glasögonen i fodralet. Barnet har blivit en tonåring med behov avatt ta avstånd från dig. Mysiga och fnittriga stunder är kanske de starkaste byggstenarna i familjeminnet för såväl barn som förälder. Och möjligen utgör de […][...]

Att jag är överförtjust i hästar är inget nytt för dig som följer Dagensbok regelbundet, men jag har sällan sett så fantastiskt illustrerade hästar som Lisen Adbåges i Tio vilda hästar. I räknesagan får vi bland annat lära känna stjärnbeströdda Dandy, Dior som är rosa med guldman och röda Lord med blå man och glasögon. […][...]

Kurt och Kio är på jakt efter en koja. Deras grannar har en och då vill de också ha en, men det är inte lätt att hitta den perfekta platsen för att bygga en. Hemma på gården finns det bara en gammal barrig julgran, inte tillräckligt bra underlag för en trädkoja. I skogen är träden […][...]