Snygg och populär överklasspojke träffar en inte lika snygg och inte fullt lika populär arbetarklassflicka. Efter att ha tillbringat en natt i ett sjabbigt studentrum i Edinburgh tillsammans blir de oskiljbara och lever lyckliga i alla sina dagar. Nej så bygger man inte upp storyn i en romcom och så berättas den naturligtvis inte i En dag heller. Emma och Dexter tillbringar visserligen en natt tillsammans och därefter håller de någon form av kontakt, år efter år. Men deras liv blir precis som för de allra flesta, något av en berg- och dalbana med både höjdpunker och lågvattenmärken. Som läsare för man följa med i deras liv genom ett besök varje år, på årsdagen av deras första möte den 15:e juli.

Det första som slår en med David Nicholls tredje roman och stora genombrott är att ingen tidigare använt sig av idén, det stod ju trots allt 2009 i kalendern när den publicerades. För med den enkla men lysande romanidén går det ju liksom inte att misslyckas. Samtidigt är jag glad att det var just Nicholls som kom på det hela, för det är ett upplägg som passar hans skrivande som handen i handsken. Av hans två tidigare romaner, På vinst och förlust och Mitt livs roll är framför allt den första en riktigt trevlig läsning, speciellt om man gillar relationsunderhållning från Storbritannien med lagom mycket populärkulturella referenser. Det enklaste sättet att beskriva hans stil är att använda sig av den förklaringsmodell som tidningen Okej under åttiotalet brukade använda sig av när de beskrev nya hårdrocksband: han är hårdare än Helen Fielding men inte fullt lika hård som Nick Hornby.

Därför blir resultatet också en romcom i bokform som passar de allra flesta läsare. Den stora frågan blir givetvis om de kommer att få varandra till slut? Det måste man liksom ta reda på och därför läser man kapitel för kapitel, vilket också blir år för år. Thatchers åttiotal går snabbt över till det nittiotal när de brittiska öarna var så heta att de i den egna musikpressen kallades Cool Britannia, sedan passeras millennieskiftet och våra huvudpersoner kommer in i medelåldern. Så de läsare som uppskattar lite nostalgi får sin dos av tidstypiska detaljer utan att det för den delen stör de läsare som fullkomligt struntar i sådant utan bara vill ha relationshistorien.

Ska man vara lite kritisk och inte bara sträckläsa den, med boken i ena handen och en godispåse i den andra, så finns det lite tröttsamma inslag i rollfördelningen. Dexter glider fram genom livet på en räkmacka, han har det ordentligt förspänt och med sitt självklara sätt att greppa allt som finns, gör han karriär utan att anstränga sig det minsta. Visserligen tittar han lite för djupt ner i flaskan, tar lite för mycket droger på exklusiva klubbar och behandlar sina modellbrudar lite för mycket som om de vore hockeysamlarbilder, men han är ändå den rolige slackern.

Som kontrast till Dexter är Emma den politiske idealisten. Hon är duktiga Annika på heltid, ”snygg på ett naturligt men omedvetet vis” och jobbar kvar på dassiga jobb och sitter kvar i lika dassiga relationer av lojalitet och plikt. Och främst för att det är vad duktiga Annikor gör. Visst är kontrasterna nödvändiga och de gör historien till den tjugoåriga berg- och dalbana som lockar till sträckläsning. Men de tilldelade rollerna är också precis så självklara som så många andra inslag inom den på så många sätt fantasilösa romcom-genren. En slackertjej och en brorduktigkille skulle möjligen resultera i att boken inte såldes i varje mataffär, men som roman skulle den växa just genom att inte vara så typisk när den nu sorteras in i en genre som är så typisk.

Nej, En dag är inte genrebrytande, det är istället ett klassiskt relationsdrama med ett helt lysande upplägg. Inom kort kommer den även att filmatiseras så passa på att läsa den nu, innan ni ser filmen. Boken hittar ni som sagt i er mataffär, oavsett om ni har Ica-kortet eller Medmera-kortet i plånboken, om ni bor i storstaden eller på landsbygden. För om ni inte läser den kan ni i alla fall inte skylla på tillgängligheten.