Krönika

Dagen efter ”En dag”

Igår var jag, Camilla och Anna C och såg filmatiseringen av David Nicholls superhyllade och supersäljande En dag. Idag är det dagen efter och det ligger ett sorgset vemod över mig, men ändå en tro på livet. Det är alltid en risk att gå och se en film av en bok som man har läst och gillat. Dock tvekade jag aldrig på att jag
ville se filmatiseringen av David Nicholls bok, på något sätt är den redan i bokformat som en film. I texten nedan kan det förekomma en del avslöjanden, så för er som inte har läst och inte vill veta bör sluta läsa nu.

En dagVisst är filmen hårt beskuren inledningsvis, och många av de känslor som Emma har för Dexter under de första åren går förlorade. I och med det blir inte brytningen mellan dem i början av 90-talet, innan Dexters karriär börjar gå utför och han bara knarkar och ligger runt, lika stark som den blir i boken. Istället blir de tidigaste åren mest en nostalgiupplevelse med kläder, miljöer och en framtidstro som härstammar från sent åttio- och tidigt nittiotal.

Det som jag tycker filmen vinner på mest är Emmas karaktär. På något sätt kan jag inte låta bli att se henne lite som ett offer i början av boken, inget går som hon tänkt sig och hennes självömkan är stor. Men i filmen är hon rolig och har glimten i ögat. Hon kan ironisera sin vardag och sig själv på ett självmedvetet sätt som kommer bort i boken.

Scener som när Dexter berättar för Emma att han ska gifta sig och få barn är smärtsamt träffande. Alla de dubbla känslor som Emma upplver i det ögonblicket når direkt. Jag kan bara beundra hennes styrka och överlevnadsförmåga i den situationen. Tänker på hur många gånger hon ska behöva rädda honom. Det finns många, ”om de bara hade stannat lite längre i stunden” -situationer, men ingen är så avgörande som den. Hade berättelsen lyckats ta en annan vändning någonstans så är det här. Det är så nära, men fortfarande så långt ifrån.

Foto: Joss Barratt, Stay Still

Foto: Joss Barratt, Stay Still

Däremot tror jag på att Dexter behöver sitt misslyckade äktenskap för att bli den individ han faktiskt blir mot slutet. Och att följa den utvecklingen, även om den har en hel del klichéer över sig, är fint och blir ännu tydligare i filmen där det går fortare.

Slutet på boken, och filmen, har jag aldrig varit förtjust i. I filmen blir det mer dramatiskt och tragiromantiskt, i boken mer rasad världsbild. De tillbakablickar vi får, i både boken och filmen, är dock fantastiska och räddar upp så att En dag blir en fantastisk både läs- och filmupplevelse. Om du ska välja att läsa boken eller se filmen beror nog mest på om du är en bok eller en filmmänniska. Gillar du En dag ska du däremot både läsa boken och se filmen, i vilken ordning spelar ingen roll, den ena stjälper inte den andra.

Emelie Novotny

Publicerad: 2011-10-28 16:00 / Uppdaterad: 2011-10-28 12:55

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?