Joakim Forsberg kommer klädd i mörkblå skepparjacka och har mössan neddragen över öronen för när den här intervjun görs är det fortfarande mars månad och kallt ute. På väg in i Berns Asiatiska kikar han efter det där berömda rummet. För honom är det något som hör ihop både med Strindberg och Ebba Grön – punkbandet. Joakim Forsberg är inte bara författare, dramatiker, kompositör, frilansjournalist, lektör och lärare utan även musiker. Han gillar Ebba och omslaget till bandets första album We’re Only in it for the Drugs är fotat i Röda rummet på Berns.

Foto: Ulla Montan

Punk och new-wave

Det har varit en del punk och new-waverock i Joakims liv men nu när han har passerat fyrtiostrecket ser han ut att ha lugnat ner sig. Håret är kortare men det är inte riktigt lika välfriserat som på de kostymklädda männen som sitter runt om och snackar business på röda sammetsstolar.
Joakim lämnar plats för servitrisen som dukar fram bestick och ställer en elegant, långsmal flaska på bordet.
– Jag har aldrig drömt om att bli författare, berättar han och häller upp bubblande vatten i glaset.

Blev författare av en tillfällighet

Joakim var drygt tjugo år och hade mest skrivit texter till låtar när han blev uppsagd från arbetet med mellanstadieverksamhet under de stora nedskärningarna i offentlig sektor åren 1991 till 1992.
– Då sökte jag till en skrivarkurs på Jakobsbergs folkhögskola.
Under andra terminen skickade han in manus till det som småningom blev debutromanen.
– De hörde av sig från Bonniers och var positiva och bad mig jobba igenom manuset en gång till, fast utan nåt löfte om att det skulle bli nåt.

Debuterade som tjugofemåring

Det blev nåt. Hur långt är det till Hollywood? kom ut när Joakim var tjugofem år.
– Med den romanen fick jag körkort som författare.
Det blänker till i ögonen när vi kommer in på roman nummer två Det börjar ännu tidigare som gavs ut 1997. Romanen handlar om konsten att älska varenda jävel enligt omslaget. På 371 sprängfyllda sidor berättar bokens huvudperson, Adde Engstrand om kärleken och livet.
– Den har en naiv ungdomlighet som jag fortfarande är förtjust i. Jag läste många uppväxtskildringar då och ville skriva med ett långt tidsperspektiv, som Gabriel García Márquez. Resultatet blev faktiskt nära visionen jag hade innan. Det var kul med brevformen, säger Joakim och syftar på insticken i romanen där huvudpersonen Adde skriver till den frånvarande kompisen Kristian Flyckt.
– Genom breven kunde jag kliva ur tiden där berättelsen befann sig.

Novellsamlingen Den ni söker är inte här

Efter Jakobsbergs folkhögskola gick han vidare till skrivarkurs på Biskops-Arnös folkhögskola och fortsatte sedan med att läsa litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
Före novellsamlingen Den ni söker är inte här som kom ut 2001, hade Joakim skrivit en del dramatik vilket ledde till ett fokus på dialog.
– Det gavs ut flera novellsamlingar de här åren. Många var inspirerade av Raymond Carver. När jag skrev novellerna ville jag gäcka mig själv, vara irrationell och gå emot. Om en karaktär säger något finns det en möjlighet att det inte är sant. Dialogen kan underminera berättarauktoriteten.

Gift med Sisela Lindblom

Under ungefär samma tid bildade Joakim familj med Sisela Lindblom som är författare, regissör och dramatiker. De har två barn tillsammans.
– De första åren var som ett ständigt kaos. Nu kan man ju faktiskt sitta ner och läsa en stund på kvällen.
När Sisela Lindblom nyligen regisserade den egna pjäsen Stjärnan på Göteborgs stadsteater följde hela familjen med och bodde i Göteborg en månad.
Lunchtimmen är över. Kostymmännen rättar till slipsarna, reser sig och går tillbaks till kontoren. Joakim Forsberg kastar en blick på armbandsklockan med svart, brett läderarmband. Det finns tid för patisserierna som dukats upp i bistron.

Roman om dödsstraff

Liv för liv kom ut 2005. Att det blev en historisk roman som handlar om den sista avrättningen i Sverige är ingen tillfällighet. Joakim Forsberg har en fil. kand. i historia och är intresserad av dödsstraffet som ett filosofiskt problem.
När han skrev romanen ville han vill ligga nära fakta och komma bort från egna fantasier om miljö och tidsbild. Det blev många timmar i Riksarkivet och bland Kungliga Bibliotekets mikrofilmade dagstidningar.
– Om det är en knarrande kärra i texten ska jag ha sett den i researchmaterialet.
Romanen börjar med åklagarens sakframställan. Sedan kommer de två huvudpersonerna: dödsdömde Johan Alfred Andersson Ander och skarprättaren Anders Gustaf Dalman till tals i varsin inre monolog. Romanen avslutas med anvisningar om hur giljotinen ska användas och en tidningsartikel om själva avrättningen.

Ander och Dalman

– Det var enklast att vara i Ander. Han är tacksam eftersom han kan säga vad han vill. Ander måste avveckla sin livslust.
Hur hittade han trovärdigheten i rösten?
– Jag kollade efter litterära ”släktingar” till Ander, läste tidningar från den tiden och gamla översättningar av Dostojevskijs böcker.
Partiet med Dalman var svårare att skriva.
– Det var mer sordin med honom. Jag blev ändå nöjd med resultatet.
Speciellt nöjd är Joakim med berättargreppet att ta med tidens diskussion om dödsstraffet i en middagsscen.
– Varje spår i diskussionen fick bli en person som var på middagen.

Hur får du in pengar till mat och hyra?

– Jag är anställd som adjunkt i kreativt skrivande på Kristianstads högskola sen ett år tillbaka. Före dess har jag försörjt mig som gästlärare på olika skrivarskolor, lektör och arbetsstipendium från bland annat författarfonden och H Axelsson. Det är fem skrivarkurser i gång på Kristianstads högskola. Jag ger respons på 5–6 texter om dan.
Just nu skriver Joakim Forsberg ”eget” en timma varje morgon.
– För att stilla uttrycksbehovet.

Jakten på Röda rummet

Efter maten letar Joakim efter det där röda rummet som Strindberg och Ebba Grön har gemensamt. En trappa upp står dörren öppen på långsidan till en sal med sniderier målade med guld. Var det här som Arvid, Sellén, Lundell, Montanus, Ygberg, Pimme, Gurra och Fjodor hängde?
Det finns en skål med Mariannekarameller bredvid pennor och block på en smal bänk. PowerPoint flashar ”Kampanj” på vita duken.
– Postpunk, sammanfattar Joakim.

Fakta om Joakim Forsberg

Född: 1969 i Kiruna
Familj: Gift med Sisela Lindblom. Två barn, Edgar 10 år och Lava 5 år.
Bor: På Södermalm i Stockholm
Har skrivit: Hur långt är det till Hollywood (Bonniers, 1995) Det börjar ännu tidigare (Bonniers, 1997), Den ni söker är inte här (Bonniers, 2001) och Liv för liv (Bonniers, 2005). Har även skrivit musik och dramatik.
Spelar: Är basist egentligen men använder gitarr för låtar och spelar piano till husbehov.

Post scriptum

Efterforskningar visar att Strindbergs Röda rummet ligger en trappa upp fast på kortsidan. Fotot till Ebba Gröns singel togs troligen i bistrodelen där Berns nu serverar patisserier. För några år sen kallades det för Röda rummet. Många suspekta element hängde där. Det var det enda stället på Berns där man inte behövde ha slips.