Recension

: Vips så blev det liv: eller en hyllning till blågrönalgen
Vips så blev det liv: eller en hyllning till blågrönalgen Bob Hansson
2010
Ordfront
7/10

Och vilket liv sen

Var dig själv, säger dom. Så vi försöker vara oss själva. Avslappnat och oförställt sådär som riktigt lyckliga människor är. Men förstås, först måste vi hitta oss själva. Det kan vi till exempel göra genom att resa. Till exempel till Indien. I Indien hittar man sig själv.

Bob Hansson är redan ganska mycket sig själv när Vips så blir det liv börjar. Han är 20-nånting och har precis blivit dumpad av sin senaste tjej. Dessutom har han just fått reda på att han inte kom in på poetskolan han så gärna ville gå. Det är ett utmärkt tillfälle att åka och hitta sig själv i Moder Indien.

Mitt hjärta skrek höga skånska skrik på den popfriserade Södermalmsgatan där känslor inte var något man visade utan småpratade om.

… heter det på Bob Hanssonska. Den skånska rösten vi blivit så invanda med från Babel, från poetscener och från lite överallt ljuder tydligt genom texten. Så tydligt att det blir som att följa med en gammal bekant. Det är ju Bob liksom, är det lätt att tänka.

Det blir en lång resa. En kavalkad av klichéer och osannolikheter, så välregisserade att de inte kan tyckas annat än verkliga, avlöser varandra. Detta inkluderar ett dygn i en låda på en flygplats, en natt i en indisk fängelsecell, möten med yogagurus och tantrisk sex med tysk hippiekvinna. Därtill händer det som den unge Bob H väntat kanske allra mest på. Han möter kärleken. Här är det den undersköna, mystiska indienkvinnan med sjutton bröder vi talar om. Han vet inget om henne, men ändå är han övertygad om att det är kärleken som ska göra honom hel.

20 år och ett antal instuckna sidor småseg familjehistoria senare är Bob H vuxen och, till synes, hel (vad nu helhet har med vuxenhet att göra). Han sitter hos fåren i Solberga och snusar på sin nyfödda dotter, har livet i ryggen och kärleken vid sin sida. Kärleken, som trots det storstilade mötet, inte visade sig vara indienskönheten. För sådan är också verkligheten: att även om klichéer uppstår ibland, så brukar de alltid upplösas i vanligt hederligt liv förr eller senare.

Det här livet tillhör en mer eller mindre fiktiv Bob Hansson som har funnit sig själv, även som romanförfattare. Må han inte tappa bort sig igen.

Anna Carlén

Publicerad: 2011-01-23 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 23:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4013

2 kommentarer

[...] This post was mentioned on Twitter by BokbloggsNytt, dagensbok.com. dagensbok.com said: Bob Hansson "Vips så blev det liv: eller en hyllning till blågrönalgen": Var dig… http://goo.gl/fb/I7oUA #dagensbok [...]

 

[...] bokbloggare om ”Vips så blev det liv”: Dagens bok [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?