Ända sedan jag först läste Den andra systern Boleyn har jag kastat mig över alla nya böcker Philippa Gregory har skrivit. Hon har en förmåga att göra historien levande och att få alla dessa personer som befolkar historieböckerna att bli riktiga människor av kött och blod. Hennes senaste är inget undantag. Den vita drottningen är den första i serien om Rosornas krig och det är en fantastisk inledning.

Vi får följa Elizabeth Woodville och hennes fascinerande liv i 1400-talets England. Efter att hennes make stupat i krig står den unga änkan lottlös i livet. Hon och hennes två söner bor på nåder hos hennes föräldrar. Allt tar sin början när kungens följe ska rida förbi gården. Elizabeth ställer sig vid vägkanten. Hon tänker vädja till kungen att skänka tillbaka hennes ägor för att trygga barnens arv. Hon hoppas att han ska lägga märke till henne när han rider förbi. Det gör han med besked. Hennes mytomspunna skönhet förtrollar honom och snart har hon vunnit kungens hjärta och Englands tron.

Resten av boken handlar om hennes kamp för att hålla sig kvar där. Det är många som inte uppskattar familjen Woodvilles snabba klättring mot toppen. Dessutom fick de byta sida när dottern i familjen gifte sig med motståndarnas kungaaspirant, något som väcker illvilja hos många. Faran lurar hela tiden. Att det går rykten om att Elizabeth är en häxa gör inte saker och ting enklare, även om det ibland kan verka till hennes fördel.

Författaren skriver lätt och ledigt. Det är oerhört spännande och jag måste faktiskt varna för mörka ringar under ögonen, för den här sidvändaren är svår att lägga ifrån sig, trots att klockan är mycket. Hur det står till med den historiska exaktheten kan jag inte svara på, för jag är för dåligt insatt, men som romanförfattare kan Philippa Gregory slå många på fingrarna. Och hon väcker läsarens historieintresse. Den senaste veckan har jag läst allt jag har hittat om Rosornas krig i allmänhet och Elizabeth Woodville i synnerhet.